Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TERIOMORF tær1iomor4f l. te-1 l. -iω-, adj.
Ordformer
(förr äv. th-)
Etymologi
[jfr eng. theriomorphic; av gr. ϑηριόμορφος, djurliknande, av gr. ϑηρίον, djur (se TERIAK) o. μορφός, liknande, till μορφή, form, gestalt. — Jfr ISOMORF]
som liknar l. har form l. utseende av djur, i sht om gudar som avbildas i djurgestalt; äv.: som (i sht inom mytologi l. saga) hänför sig till (föreställningar o. d. om) ngt djurliknande. I de olika djurarter, som af den mytiska traditionen förbindas med de särskilda gudarna i egenskap af dessas tjänande ledsagare eller symboliska representanter, återfinner man ofta teriomorfa urformer af dem själfva. Flensburg RigvMyt. 14 (1909). Att teriomorfa åskådningar och särskilt själfågeln skulle komma in i den germanska folksagan .. är ju naturligt. TopeliusHundraårsm. 285 (1918). De såsom substitut för groddoffret tjänande teriomorfa jul- och såbröden (julgalt, juloxe), visa fullkomlig motsvarighet i sin rituella användning. Fatab. 1927, s. 41.

 

Spalt T 852 band 34, 2004

Webbansvarig