Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TAVS, adj.
Ordformer
(tafs)
Etymologi
[sv. dial. taus; liksom ä. d. taugs (d. tavs) sannol. till den rot som äv. föreligger i fvn. þagall, tyst, o. TIGA]
(†) mållös, tyst. Här stupar en omkull, här klagar sig en ann, / Den tredje går så tafs, at han ej klaga kan. Dalin Vitt. 5: 136 (c. 1753).

 

Spalt T 555 band 34, 2003

Webbansvarig