Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TATTA, v. -ade.
Etymologi
[jfr sv. dial. tatta, tassa, trippa; sannol. ljudhärmande]
(†) gå l. röra sig försiktigt l. långsamt fram, tassa; traska. Ther nu Wargen lågh blodigh på markena, kom Räbbe tattandes til honom. Balck Es. 108 (1603). Uthi dantz / speglar sig mijn ögna glansz / leer och skrattar / tå tu tattar / trippar an / treder fram / I dantzen wijser an. Visb. 3: 566 (c. 1650).
Särsk. förb. (†): TATTA EFTER. traska efter. Han sitter och rijder och låter sin Son then lille stackaren, tatta effter j skarnet. Balck Es. 232 (1603).

 

Spalt T 536 band 34, 2003

Webbansvarig