Publicerad 2002   Lämna synpunkter
TALIKA, f. l. r.; anträffat bl. i pl. -or.
Etymologi
[sannol. av lt. dāleke, tāleke, dimin. till mht. tāhele (ä. t. dahle, ombildat till t. dohle), utvidgning av mht. tāhe, av fht. tāha, motsv. (med grammatisk växling) ett icke anträffat feng. dāwe (jfr meng. daw(e), eng. (jack)daw, kaja); sannol. av ljudhärmande ursprung (bildat efter fågelns lockrop). — Jfr ALIKA]
(†) kaja (se KAJA, sbst. 1); jfr ALIKA. Kråkan är treggiahanda slagh, Grå krokor, suartte, och Kaijor, som man kallar Talickor. Forsius Phys. 280 (1611).

 

Spalt T 301 band 33, 2002

Webbansvarig