Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÄNKA, v.3; utom i inf. anträffat bl. i pr. -er.
Etymologi
[sv. dial sänka (med svag böjning), med sänkhammare göra fördjupning (i järn); avledn. av SÄNKE, sbst.2 — Jfr SÄNKA, sbst.4]
(†) smida (ngt) i sänke; gm bearbetning med stamp forma (sänke). På det desse wärcktyg intet skola synas för krusige at förfärdiga, will jag berätta huru de göras i England, til exempel, det sänket hvaruti hanen slås: först göres en stamp som har samma form som de hanar man wil sänka. VetAH 1740, s. 257. Därs. (med avs. på sänke).

 

Spalt S 16266 band 33, 2002

Webbansvarig