Publicerad 2001   Lämna synpunkter
SÄLLE säl3e2, sbst.2, m.//ig.; best. -en; pl. -ar (G1R 3: 208 (1526) osv.) ((†) -er G1R 3: 208 (1526), AOxenstierna 2: 562 (1623)).
Ordformer
(selle (sz-) 15261741. sälle (-æ-) 1558 osv.)
Etymologi
[fsv. sälle; jfr ä. d. selle, sælle, nor. selle; av mlt. selle (jfr mht. selle, geselle, fht. gise(i)llo), avledn. av sal, sal (se SAL, sbst.2) o. eg. med grundbet.: person som delar bostad med ngn annan (jfr GESÄLL o. i fråga om bet.-utvecklingen KAMRAT, STALLBRODER). — Jfr SÄLLA, v.3, SÄLLSKAP]
1) (†) om mansperson i förh. till annan person l. andra personer med vilken resp. vilka han är väsentligen likställd o. har viss gemenskap, ofta liktydigt med: kamrat (se d. o. 1) l. stallbroder l. följeslagare; äv. i fråga om manspersoner som drabbats av samma öde: olycksbroder, olyckskamrat. Huad tÿckes idher mine herrer och seller? Holof. 25 (c. 1580). (Den spetälske) hadhe ock samt medh the andre 9. sellar hördt Presternas .. Predicanen emoot Christum. PErici Musæus 2: 255 b (1582). Sälle .. idem ac: Kamerat, stallbroder. Schultze Ordb. 3906 (c. 1755). Har Mäster Hugo kallat oss? Hvarföre? Mot hvilken fiende? .. Mot ingen fiende, tappra sällar! Gumælius Bonde 96 (1828). — jfr DISK-, MED-SÄLLE.
2) [jfr motsv. anv. av t. geselle] (†) om manlig befattningshavare i underordnad ställning l. om mansperson tillhörande viss sammanslutning o. d. (särsk. om sådan person i förh. till övriga medlemmar inom verksamhets- l. ämbetsområdet resp. sammanslutningen osv.); utom ss. senare led i ssgr anträffat bl. om (hjälp)präst l. annan kyrklig befattningshavare. Clärkerijt (fordrade) the andre Landständerne in i Stadhen, och begärade aff them, at the wille Appellationen vnderskrifwa. Thet samma anhöllo the hos the andre Församlingarna, och Biskoperna öfwer heela Erkiebiskopsdömet, theszlijkes hos någre höghe Sellar. Schroderus Os. III. 1: 241 (1635). Spegel 386 (1712). — jfr ROTE-, STYCKO-SÄLLE. — särsk.
a) om gesäll; i ssgn HANTVERKS-SÄLL(E).
b) om medlem av orden: broder; anträffat bl. i ssgn ORDENS-SÄLLE (Til thenne Handel brukade .. (munkarna i Palestina) en Munk Theodosius benämd, en argh och illistigh Booff, som icke allena hade alle sine Ordens Sällar här til wederreda, vthan at han war och (osv.). Schroderus Os. 1: 786 (1635)).
3) i allmännare anv. av 1: (ung) man l. karl; äv. (o. numera bl.) övergående i bet. dels (särsk. med tanke på sällskapsliv, skämts.): gynnare (se d. o. 2) l. krabat l. prisse l. ”gosse” l. ”prick” (se PRICK, sbst.1 I 6) o. d., dels (särsk. med tanke på dryckenskap l. upptåg l. bristande hyfs o. d., nedsättande): lymmel l. slyngel l. ful fisk (se FUL 3 b), äv.: våldsam l. bråkig person, ngn gg äv.: upptågsmakare o. d., dels (med tanke på äventyrligheter l. dristighet o. d., skämts. l. arkaiserande): kaxe, hårdför karl o. d.; oftast i förb. med ett karakteriserande adj.; stundom med kvardröjande bibet. av 1. En liderlig, munter, otrevlig, utsvävande sälle. G1R 3: 208 (1526). En sådana stålt och höghferdigh selle war Konung Nebucadnezar. Balck Musæus G 2 a (1596). En fijn, redeligh sälle, hwilkom hwar och en sin dotter wil gifua. Forsius Fosz 218 (1621). Inga ursägter hjelpa; Gubben förklarar honom för en liderlig Sälle, och gör en gruflig utfart mot de 3 ungdoms laster: Dryckenskap, Spel och Kärlek. Kellgren (SVS) 5: 324 (1790). Hela natten ströfvade vidlöftiga sällar omkring på Öster- och Vesterlånggatorna med stoj, krakel och slagsmål. Afzelius Sag. 4: 128 (1842). Han var .. en ung övermodig sälle, tjänte dräng på en av bondgårdarna .. och räknades för en duktig arbetskarl. FoF 1914, s. 161. Studenterna voro viga, oförvägna sällar, som hoppade upp på tjurarna, redo gränsle och gjorde alla möjliga galenskaper. Lagergren Minn. 3: 368 (1924). Akten stördes av några ”sällar”, som på något avstånd från graven förde ett högljutt samtal. HågkLivsintr. 13: 51 (1932). De var vilda och råa sällar .. men de hade sina regler för att ingen skulle ta sig friheter eller vara förmer än någon annan. Larsson LongJohn 22 (1995). — jfr DUBBEL-, GOD-DAGS-, NÄSVISHETS-SÄLLE.
4) (numera bl. mera tillf., i vitter stil) i oeg. l. bildl. anv. av 1 o. 3; jfr STALLBRODER 2. Dahlstierna (SVS) 72 (1698; om döden). Frisk köld, torr luft .. det älskar jag .. sedan jag känner, hvilken eländig, ruskig sälle en engelsk vinter är. MoB 7: 108 (1809). Björn, jag är ledsen vid sjö och våg, / böljorna äro oroliga sällar. Tegnér (TegnS) 4: 107 (1820). Bandhunden, förr den mest pratsamma sälle, / Sitter i kojan, så tyst som en mus. Braun Dikt. 1: 49 (1837). Törden eller tordmulen, Karlsöns talrikaste fågel, är en putslustig sälle. SvNat. 1916, s. 215. Patriotismen är, när den vill göra sig gällande i vetenskapens rike, en smutsig sälle, som man bör kasta ut. Lagerborg Ord 149 (1945).

 

Spalt S 16157 band 33, 2001

Webbansvarig