Publicerad 2001   Lämna synpunkter
SÅR 4r, n. (Upp. 16: 2 (NT 1526) osv.) ((†) r. l. m. Rosenfeldt Vitt. 217 (1708)); best. -et; pl. =.
Ordformer
(sar (ss-) 15221570. soor 1561. sor 1557. sår (sz-, -åh-, -åå-) 1526 osv. såre (z-) 15881692)
Etymologi
[fsv. sar (saar, sor); liksom ä. d. sar (d. sår), fvn. sár, nor. sår, got. sair, smärta, fsax. sēr (mlt. sēr(e), lt. seer), flfrank. ser (mnl. seer, nl. zeer), fht. sēr (mht. sēr, ä. t. sehr, sår (i mule)), feng. sár, sår, smärta (eng. sore, ömt ställe); substantivering av SÅR, adj.1 — Jfr SAR, sbst.1, SARASOT, SARGA, v.2, SÅRA, v., SÅRSA]
hos person l. djur: (i sht till följd av yttre våld l. frätande vätska, äv. gm sjukdom uppkommen, ofta med blödning förbunden) bristning l. söndring i hud l. slemhinna (o. där innanför befintlig vävnad); äv. om bristning l. söndring i inre organ; förr äv. om märke l. ärr av delvis igenläkt sådan bristning osv.; äv., i sht ss. senare led i ssgr (se BRÄNN-, LIGG-SÅR m. fl.), om synbart tecken (ss. rodnad l. annan färgförändring) på (mer långsamt o.) gm yttre påverkan uppkommen skada i hud l. kroppsvävnad. Sår som inte vill läkas. Blödande (infekterat, varigt, friskt, läkt, gammalt, svårt, fult, ytligt, djupt, öppet, gapande, dödligt) sår. Sår som varar sig. Soldaten fick många sår. Han dog av sina sår. Han har ett sår i pannan. Han högg sig ett sår i foten. Förbinda (sätta plåster på) såret. Såret kliar. Riva upp ett gammalt sår. Det svider i såret. Thet war .. en fatigh man benempdt Lazarus, then ther lågh för .. (den rike mannens) döör fwll medh såår. Luk. 16: 20 (NT 1526). 3Mos. 13: 28 (Bib. 1541; om ärr; Bib. 1917: upphöjning). Sår. Äro af åtskillige slag .. De farligaste äro kräftesår, weneriske- och skörbjuggs-sår. Darelli Sockenapot. 218 (1760). Sår på lungan. Weste FörslSAOB (c. 1817). En medalj .. utdelad til dem af manskapet, som genom tapperhet sig utmärkt och för Fäderneslandet erhållit ärofulla sår. KrigVAH 1822, s. 219. Sår på övre delen av magsäcken äro vanligare hos kvinnor än hos män. Svartz MatsmältnSj. 51 (1932). Jag vårdade de mest stinkande och variga bölder, tvättade de mest motbjudande sår. Johnson DrömRosEld 103 (1949). De kniper honom med glödande tänger och häller smält bly i såren. Delblanc Gunn. 194 (1978). — jfr BANE-, BEN-, BIT-, BRÄNN-, DÖDS-, FISTEL-, FRÄT- (jfr b β), FULL-, HUD-, HUGG-, KROSS-, KRÄFT-, KÖTT-, LIGG-, MAG-, MUN-, OPERATIONS-, RID-, RÖT-, SKOTT-, SKRUBB-, SKÄR-, STICK-, VAR-, YMP-SÅR m. fl. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande uttr. Såår kan man förbinda, spotsk ord kan man försona. Syr. 27: 21 (öv. 1536). Läkiarens Plåster heelar intet all Såår. Grubb 483 (1665). Små såår swijda och. Dens. 740. Til ett gammalt Såår, behöfwes ett skarpt Plåster, elliest botas thet intet. Spegel Oliw. C 1 a (1675). — särsk.
α) små sår och fattiga fränder (l. vänner, ibland äv. föräldrar) ska man inte förakta. Man skal icke förachta itt lithet sår, ey heller fattighe wenner. SvOrds. B 6 b (1604). Små sår och fattiga Fränder. SamlVersSv. 4: 70 (c. 1740). Fredlund Dahlgren 1: 226 (1903: föräldrar).
β) av typen såret läkes sällan så väl att inte (förr äv. ju) ärret syns. Rhodin Ordspr. 116 (1807: ju). Wensell Ordspr. 6 (1863).
γ) tiden läker alla sår; jfr d α. Det är länge, länge sen och tiden läker alla sår. Hedberg DockDans. 63 (1955).
b) i vissa numera mindre brukliga uttr. — särsk.
α) [jfr t. einem eine wunde schlagen] slå ngn (ett) sår, tillfoga ngn (ett) sår. Tå wende Konung Joram til baka at läta läkia sigh j Jesreel, för the såår skul som the Syrer honom slaghet hadhe j Rama. 2Kon. 8: 29 (Bib. 1541). Schultze Ordb. 4014 (c. 1755).
β) frätande sår, om sår som orsakas av sjukdom (ss. kallbrand, cancer o. d.), rötsår (se d. o. 2); jfr FRÄTA, v. 2 b. Serenius (1741). Det var ohyggligt att skåda, det stora frätande såret i flickans bröst, eldrödt, fylldt af var och med svarta brandfläckar vid kanterna. Roos Norrsk. 134 (1897).
γ) sår i huvudet, om skorv. Wistrand Husmed. 265 (1840).
c) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr d), på ngt konkret sakligt, i sht på växt, äv. på sten l. i jordskorpan o. d., om bristning l. söndring i ytliga delar, äv. om brott- l. huggyta. Forsius Phys. 206 (1611; på träd). I skogsläroböcker uppgifves väl icke, att såret eller huggytan (på en stubbe) behöfver någon vidare vård. Men det måste nödvändigt vara af nytta att sådane sår behandlas med samma omsorg som trädens sår på stammen. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 352 (1857). I kalkstenen få ej förekomma klof, lösa petrifikat eller sår. ArbetsbeskrNyByggnUBLd 6 (1902). Lamayurudalen i sin helhet är en väldig sprickdal .. ett tusen meter öppet sår i jordskorpan. Sörlin Ind. 150 (1927). Papper kommer upp och papper rivs bort, (anslags)tavlan naggas och får nya sår och repor för varje nytt anslag. Moberg Rosell 6 (1932). Han lyfte svärdet och skar med ett enda hugg upp ett stort sår i bergväggen. Lindgren Mio 132 (1954). — jfr KVIST-, ROST-, ROT-, RÖT-SÅR m. fl.
d) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr c), om ngt abstrakt. — särsk.
α) om själslig skada l. smärta, sorg, kval. Hjärtats sår. Plåster på såren (se PLÅSTER 2 a). Slicka sina sår (se SLICKA, v. I 1 c slutet). Strö salt i såren (se SALT, sbst. 1 g β). Riva i såren (se RIVA, v.2 II 1 a γ slutet). OPetri 2: 421 (1531). (Morden) lämnade i hans sinne et svart sår, som sedan kostade honom mycken ånger. Dalin Hist. 2: 226 (1750). Jag .. (kan) bedyra, / At sådant Finkel, som jag söp i går, / Är kostligt mot kärlekens sår. Bellman (BellmS) 1: 103 (c. 1771, 1790). (Att påminna om en bankrutt) var att vidröra ett aldrig läkt sår i det bourmaisterska familjehjärtat! Bergman JoH 94 (1926). Barn som, efter skräckupplevelser som mycket små, får sår i själen som sitter kvar hela livet. DN 19 ⁄ 10 1988, s. 2. jfr HJÄRTE-, KÄRLEKS-, SAMVETS-, SJÄLA-, SORGE-SÅR m. fl.
β) om skada l. allvarligt bristande funktion hos organisation l. samhälle o. d. Kriget tillfogade landet djupa sår. Spegel Oliw. B 3 b (1675). Den påfliga myndigheten fick .. ett obotligt sår genom påfliga stolens förflyttande till Frankrike. Ekelund NAllmH 1: 21 (1833). Han (glömde) att rikets inre sår blefvo allt svårare att bota, ju längre de vårdslösades. Schybergson FinlH 1: 483 (1887). Kejsar Rudolf, hvilken kunnat hela / de sår, som gjort Italien så dödssjukt, / att sent det skall af annan kunna botas. Bring Dante 186 (1905).
Ssgr: A: SÅR-ARTAD, p. adj. särsk. (†) sårig. Dalin FrSvLex. 2: 560 (1843). Hallin Hels. 2: 356 (1885).
-AVSÖNDRING~020. (numera mindre br.) avsöndring (se d. o. 3) från sår, sårsekret. KrigVAH 1884, s. 46. Smittämnets spridande hindras genom att såravsöndringen alltid får tillfälle till avflöde utåt. Svenson Sinnessj. 68 (1907).
-BALSAM. [jfr t. wundbalsam] balsam (se d. o. 1) för att läka sår. Schroderus Comenius 124 (1639). När bölden är wäl mogen, kan then öpnas .. holet med lijnskaf i Sårbalsam doppadt tilstoppas, och ett godt plåster der öfwer läggas. Lindestolpe Frans. 79 (1713).
-BEHANDLING. behandling (se d. o. 2 e) av sår. Antiseptisk sårbehandling medelst förbandsämnen, som skydda såret från främmande, utifrån inträngande skadliga ämnen. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 358 (1880). Vid sårbehandlingen tillämpades den antiseptiska behandlingsmetoden. KrigVAH 1884, s. 44. Sårbehandlingen på sjukhusen var före Listers tid genomgående dålig. Wirgin Häls. 3: 56 (1933).
-BILDNING. abstr. l. (i pl.) konkret. Hygiea 1840, s. 221 bis. Elakartade svulster börja ofta snart att uppmjukas .. samt öfvergå i sårbildning .. eller brand. Hallin Hels. 2: 779 (1885). Odenius 2Celsus 337 (1906; i pl., konkret, om köldsår). Mycket gott resultat erhåller man såväl före som efter sårbildningen genom att använda vattenbad .. dagligen. Svenson Sinnessj. 132 (1907).
-BINDEL. (numera föga br.) bindel (se d. o. 1 c) för att förbinda sår. Weste (1807). Aktivisterna (biträddes) av stadens unga damer .. medan andra .. tillverkade vantar, strumpor, knävärmare, sårbindlar etc. Estlander 11Årt. 5: 230 (1930).
-BLÖDNING. (numera bl. mera tillf.) blödning ur sår. Haartman SciagrMorb. 194 (1779).
-BOMULL. bomull för rengöring l. förbindning av sår. WoH (1904).
-BOT, sbst.1 (numera föga br.) läkemedel, medikamenter för att bota sår; jfr såra-böter 2. (T.) Wund-Artzeney .. (sv.) sår-bot. Lind 1: 1842 (1749). SkärgårdB 347 (1948).
-BOT, sbst.2, se B. —
-BOTARE. (†) om person som (yrkesmässigt) förbinder o. behandlar sår. Lind 1: 368 (1738). (Sv.) Sår-botare, (t.) ein Wund-Artzt. Dens. 2: 736 (1749). Fischerström 3: 34 (1781).
-BOTTEN. botten av ett sår. Svalin Ordl. (1847).
-BRAND. (†) hospitalsbrand. Schulthess (1885). Auerbach (1913).
-BRÄNNING. (om ä. förh.) jfr bränna, v. I 4 b. Hewe VälsignVäxt. 51 (1939).
-BÖTER, se B.
-CHOCK. (numera föga br.) sårskadechock. Sjövall Sjukd. 206 (1924). Förf. har undersökt och behandlat 78 fall av sårshock på ett av finska arméns fältsjukhus. NordMed. 1942, s. 1926. jfr SAOL (1998).
-DRYCK. (förr) dryck avsedd att bota invärtes sår l. skador på inre organ; äv. om vätska för sårtvätt. Åtskilliga Såår-Drickers Beskrifning, Både till att dricka, såsom och Såren der med till at twetta. Roberg Beynon 67 (1697). Collegium medicum .. inskärpte förbudet mot kirurgernas fuskande i invärtesmedicinen — på sin höjd fick de inge ”sårdrycker”. Lindroth SvLärdH 2: 383 (1975).
-DRÄNAGE. dränage (se d. o. 2) av var o. d. från sår. Finland 257 (1893).
-FEBER. (numera i sht i skildring av ä. förh.) feber till följd av (infektion i) sår; äv. bildl.; förr äv. i utvidgad anv. (jfr sår, sbst. c), hos växt, om förhöjd temperatur till följd av sår; jfr -tyfus. (Sv.) Sårfeber .. (t.) ein Wundfieber. Möller (1807). Det händer .. ej så sällan, att .. hvarje opererad .. får intermittent sårfeber och dör. Hygiea 1842, s. 293. Den retning som ett knifstyng förorsakar i en potatis (kan), i form af en temperaturförhöjning (sårfeber) göra sig märkbar flera centimeter från snittytan. Lidforss Fragm. 36 (1904). Den engelske kirurgen Lister .. (kom) på idén att behandla sår med antiseptiska medel för att därigenom hindra uppkomsten av sårfeber. Wirgin Häls. 3: 56 (1933). Man måste komma ihåg, att Finlands folk .. lider av sårfebern från två förlorade krig. SvD(B) 1945, nr 179, s. 4. I den förantiseptiska tiden åtföljdes varje större kirurgiskt ingrepp av sårfeber som av sin skugga. Fåhræus LäkH 3: 76 (1950).
-FLÄCK. (sår- 1896 osv. såre- 1746) särsk., dels (numera bl. tillf.) om fläck (se fläck, sbst.1 1 a) på tyg l. dyl. förorsakad av sår, dels (jfr sår, sbst. c) om skada på växt i form av fläck. Fastän .. (på Jesu svepning) fastnat af den hudflängda ryggen .. både blod, blodswett och sårefläckar, så ligga wij (osv.). SRosén (1746) i KyrkohÅ 1912, MoA s. 106. De infekterade Cynanchum-skotten .. stodo .. alldeles rena, utan ringaste anlag till sårfläckar. LAHT 1896, s. 243.
-FRI. (numera föga br.) som är fri från l. utan sår. (Deltagarna i riddarspelen) betäcktes så noga af järn-kläderne, at de nästan voro sår-frie. 1VittAH 1: 143 (1755). (Sv.) sårfri .. (t.) wundenfrei. Auerbach (1913).
-FULL. (sår- 16281889. såre- c. 1635) (numera föga br.) om person: som är full av sår, sårig; förr äv. mer l. mindre bildl., särsk. om världen. (Sonen) bägärade min Sandferdig wittensbörd .. om sinn S. Fadhers Lefuene och .. (hur) hann sigh för hållitt hade emedan(n) hann .. wistades vthj denne Sårfulle werdenne. UpplDomb. 1: 72 (1628). Then Rijke helbregda fråssaren, och then arme såårfulle Lazarus liggia i Jorden tilhopa. JPGothus NMånsson B 4 b (1639). Björkman (1889).
-FÖRBAND. jfr förband 1. Tholander 1Ordl. (1850). Ett sårförband anlägges vanligen så, att flerdubbelt gastyg .. lägges närmast såret. SjukvInstrInf. 1919, s. 64.
-FÖRBINDNING. (numera mindre br.) särsk. konkret: sårförband. Strinnholm Hist. 2: 434 (1836).
-GRANULATION. med. jfr granulation 2 a. SvUppslB 11: 731 (1932).
-GRÄS. (†) växten Achillea millefolium Lin., röllika (som i sht förr användes medicinskt för att läka sår); jfr -läka 4. Juslenius 230 (1745).
-GÖRA, v.1 (v.2 se sp. 15979); vbalsbst. -else (, Linc. Xxx 3 a (1640)), -ning (Löwegren Ögonsj. 525 (1891) osv.). [förleden möjl. delvis till sår, adj.1] (numera mindre br.) göra l. åstadkomma sår; riva sönder vävnad (ss. led i botande l. läkande åtgärd); i ä. språkprov svårt att skilja från sår-göra, v.2 Linc. Xxx 3 a (1640). Man kan återställa en förlamad muskels funktion genom att .. sårgöra dels denna, dels en närliggande frisk muskel. LbKir. 1: 531 (1920). SvTandläkT 1950, s. 406.
-HAKE. med. hake (se hake, sbst.2 1) avsedd att vid operation hålla isär sårkanterna l. hålla undan organ(delar). Ett instrument såsom en sårhake .. eller en pincett är säkrare steril än (operations)assistentens fingrar. LbKir. 1: 489 (1920).
-HELA. (†) växten Capsella bursa-pastoris (Lin.) Medik., lomme. 2LinkBiblH 4: 66 (c. 1550).
-HÅLA. håla l. fördjupning som utgörs av ett sår. Wennerholm o. Svensson 477 (1892). Jodspriten kan vara bra för behandling av ett nyss uppkommet sår, men fortsätter man sedan att använda jodsprit .. så skadar man den vävnad, som kroppen alstrar för att fylla sårhålan. Hästen 162 (1938).
-INFEKTION. med. infektion i sår. Sundberg Mikroorg. 12 (1895). Arbeten rörande förebyggandet av sårinfektion. Tigerstedt MedUtv. 2: 154 (1923).
Ssg: sårinfektions-sjukdom. (numera bl. tillf.) sjukdom orsakad av sårinfektion; jfr sår-sjukdom. Sundberg Mikroorg. 14 (1895). I vanligt medicinskt språkbruk förstås .. med sepsis eller septikemi en svårartad sårinfektionssjukdom, vanligen liktydig med allmän blodförgiftning. Hylin Munn. 2: 351 (1933).
-JÄRN. [jfr t. wundeisen] (†) redskap l. instrument för att röra l. peta i o. undersöka sår. Lind 1: 1842 (1749). Ekblad 365 (1764).
(c) -KALLUS. bot. sårkork, kallus (se d. o. 4 a); jfr -svulst, -vävnad 2. VäxtLiv 1: 197 (1932).
-KANAL. (i sht i fackspr.) kanal från (stick- l. skott)sårs mynning. En half tum till venster om venstra bröstvårtan ett trekantigt sår .. communicerande med en sårkanal af 12 tums längd, slutande vid venstra höftbenskammen. Hygiea 1843, s. 480. Stick- och skottsår med trånga sårkanaler blöda vanligen föga. LbKir. 1: 501 (1920).
-KANT. (i sht i fackspr.) kant (se kant, sbst. 4 b) kring sår; jfr -rand. Svederus Jagt 72 (1831). (Husdjurens sår) indelas .. i skurna, stuckna .. och skott-sår .. De skurna .. hafwa jemna sårkanter och kunna derföre lättare läkas. Lundberg HusdjSj. 507 (1868). Hellström NorrlJordbr. 523 (1917; på växt). Kirurgen .. förde .. ihop sårkanterna och började sy. Kjellgren Smar. 142 (1939).
(c) -KORK. bot. kork (se d. o. 1 a) bildad i o. täckande sår; jfr -kallus, -svulst, -vävnad 2. Kork .. uppstår .. såsom sårkork, i det att den bildar en beklädnad öfver växtdelar, hvilkas lefvande cellväfnader genom sår blifvit blottade. Lundström Warming 40 (1882).
-LEGA. [förleden möjl. delvis till sår, adj.1] jäg. lega (se lega, sbst.1 II 2) där (jakt)djur med sår vilar. Hade .. (den skadskjutna älgtjuren) fått tid på sig att sjukna till och söka sårlega så hade han aldrig kommit så långt. Ekman Dödsklock. 92 (1963).
-LÄKA ~4ka, r. l. f.; best. -an; pl. -or. (sår- 1638 osv. såre- 1685. -lecka 1685. -leka 1757. -lekia (-ja) 17431755. -läka 1697 osv. -läkia (-ja) 16381739) [senare leden till läka, v.2; jfr barberar-, gift-, hår- o. moder-läka; namnet avser den växterna tillskrivna förmågan att läka sår]
1) (†) växten Symphytum officinale Lin., äkta vallört. Franckenius Spec. B 3 a (1638). Linné Ungd. 1: 292 (1731).
2) bot. växten Sanicula europaea Lin. (förr äv. kallad lilla sårläkan l. vit sårläka); i pl., förr äv. i sg., om släktet Sanicula Lin. (Lat.) Diapensia, Sanicula, Consolida quinquefolia, Ferraria major .. (sv.) Sanickelört, Lille Såårläkia. Franckenius Spec. B 3 b (1659). Sårläka (Sanicula Linn.). Lilja SkånFl. 168 (1870). SvBotT 1997, s. 352 (i pl., om släktet).
3) (†) växten Solidago virgaurea Lin., gullris; jfr -ört 3. ORudbeck HortBot. 118 (1685). Bromelius Chl. 123 (1694).
4) (†) växten Achillea millefolium Lin., röllika; jfr -gräs. (Lat.) Millefolium .. (sv.) Hwijt Röleka, Näsegräs, Tusenbladsört, Såårläkia. Bromelius Chl. 65 (1694). Lenæus Delsbo 149 (1764).
-LÄKANDE, p. adj. [jfr t. wundheilend] som har egenskapen att främja sårs läkning. Örten har en något sammandragande och sår-läkande kraft. Fischerström 1: 29 (1779).
-LÄKARE. [fsv. sara läkiare; jfr lat. vulnerarius] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om man med uppgift (o. förmåga) att behandla sår. Linc. N 2 a (1640). I de flesta .. civiliserade länder (utvecklades militärsjukvården) från att stödja sig på .. i huvudsak hantverksmässigt utbildade sårläkare till att uteslutande omfatta universitetsutbildade läkare. Bauer SvArmHäls. 14 (1924). Fåhræus LäkH 2: 39 (1946; i skildring av ä. förh.).
-LÄKARINNA. [jfr -läkare] (†) om kvinna med uppgift (o. förmåga) att behandla sår. Bremer Hertha 176 (1856). 2NF 33: 946 (1922).
-LÄKERSKA. [jfr -läkare] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om kvinna med uppgift (o. förmåga) att behandla sår. Wetterbergh SamhKärna 2: 182 (1857). Fries BotUtfl. 3: 17 (1864).
-LÄKNING. (sår- 1885 osv. såra- 1795) förhållandet att sår läkes; förr äv. om konsten l. verksamheten att behandla o. läka sår. I gamla verlden, då Tapperheten var Alt, förstod och idkade nästan hvar prins, hvar hielte, såraläkningen. Thorild (SVS) 4: 166 (1795). Många experiment på försöksdjur ha .. visat, att sårläkning kan påskyndas av bestrålning. Ahlbom Strålbeh. 43 (1939).
-LÄPP. (numera föga br.) (mjuk o. köttig) sårkant; jfr läpp 2 d. TLäk. 1833, s. 109.
-MARKÖR. (i fackspr.) vid sjukvårdsövning o. d.: person som markerar (se markera 10) en sårad, person som föreställer vara sårad. UNT 9 ⁄ 10 1944, s. 9.
-MEDEL. medel (se medel, sbst. 13 b α) för behandling av sår. (Tjärsalva) är ett ganska godt sårmedel. Florman Hushållsdj. 292 (1834).
-MYSTIK. (i sht om ä. förh.) om religiös riktning (inom herrnhutismen) där anhängarna gm kontemplation söker en själslig upplevelse av Jesu sår o. därigm en mystisk (se d. o. 1) erfarenhet av frälsarens kraft; särsk. i uttr. blod- och sårmystik; jfr -teologi. Olsson Herdam. 2: 175 (1947). (Herrnhutismens) Jesuskult (utvecklades) till en erotiskt färgad blod- och sårmystik. NE 8: 570 (1992).
-MÅL, se B.
-MÄRKE. märke (se märke, sbst.1 7) efter sår, ärr; äv. speciellare, om stigma (se d. o. 1). Schroderus Os. 2: 721 (1635). Ifrån fotbladet ända upp till huvudet finnes intet helt, blott sårmärken och blånader och friska sår. Jes. 1: 6 (Bib. 1917). Franciskus’ stigmatisering, varvid helgonet fick Kristi sårmärken på sin kropp, är skildrad (osv.). Stenberg KyrkSkrud 323 (1950).
-MÄRKT, p. adj. (numera mindre br., ålderdomligt) märkt (se märka 2 b α) med sår, försedd med sår. Sårmärkt du hinner / korsträdets stam. Granqvist Hav. 69 (1935).
-NISCH. med. nisch (se d. o. 3) som utgörs av sår. Nyström Kir. 2: 132 (1929).
(c) -PARASIT. bot. parasit (se d. o. 2) som angriper växt via sår. UtsädT 1895, s. 101.
-PLITA. (†) jfr plita, sbst. (Fr.) Ils s’entendent, comme larrons en foire, (sv.) De sämjas som lösz i en sårplita. Mont-Louis FrSpr. 293 (1739).
-PLÅSTER. (sår- 1698 osv. såre- c. 1613) (numera mindre br.) plåster för att skydda (l. läka) sår. Forsius Min. 8 (c. 1613). Serenius Nnn 4 a (1734).
-RAND. sårkant. Såret på strupen hopsys .. så att sårränderna komma att ligga tätt och jemt emot hwarandra. Lundberg HusdjSj. 347 (1868).
-RENANDE, p. adj. som renar sår. (Sv.) Sårrenande .. (t.) wundreinigend. SvTyHlex. (1851).
-ROS. (†) sårinfektion; jfr ros, sbst.2 1. Sår-ros var en mycket vanlig företeelse (på krigssjukhusen i Moskva), och dessa sjuka lät man utan vidare ligga kvar bland de övriga. Brändström Krigsf. 20 (1921).
-RUPTUR. med. bristning av ett sår. Som en orsak till sårrupturer må .. nämnas suturmaterialets beskaffenhet. NordMed. 1952, s. 1460.
-RUVA. sårskorpa; jfr ruva, sbst.1 1. Svalin Ordl. (1847).
-SALVA. salva (se salva, sbst.2 (b)) för sårbehandling. ApotT 1698, s. 90. Hon smorde mig med trollkungens sårsalva, så att alla mina sår blevo läkta. Lindholm SagLappl. 60 (1918). Efter beskärning .. bestrykes snittytan med tjära eller någon sårsalva. Sonesson HbTrädg. 107 (1919).
-SEKRET. i fackspr. sekret från sår; jfr -avsöndring. Efter 2 1/2 vecka var incisionssåret läkt, utan tecken till instängdt sårsecret. Hygiea 1854, s. 429.
-SJUK. (numera föga br.) sjuk till följd av sår; äv. mer l. mindre bildl. En förbättring inträdde .. i den sårsjuke Karl XII:s tillstånd utan att det åtminstone omtalas, att något operativt ingrepp gjordes i foten. KFÅb. 1912, s. 119. Digerdöden hänger i hans (dvs. östanvindens) faggor / och spyr sitt etter över sårsjuk värld. Karlfeldt FlBell. 156 (1918).
-SJUKDOM~02 l. ~20. (numera mindre br.) sjukdom orsakad av sårinfektion. Hallin Hels. 2: 801 (1885). Orsaken till sårsjukdomarne är att söka i sårens infektion genom utifrån i desamma inträngande lägre organismer. ÅrsbSabbatsbSjukh. 1890, s. 15. En sårsjukdom, som under världskrigets första skede vållade svåra lidanden .. var stelkrampen. Bauer SvArmHäls. 147 (1924).
-SKADA. skada som utgörs av sår. Ilmoni Sjukd. 3: 346 (1853). En obetydlig ryckning i hans högra skuldra hade inställt sig .. minne av en smärtsam sårskada ett par år tidigare. Stiernstedt Attentat 11 (1942).
Ssg: sårskade-chock. med. om tillståndet att till följd av blodförlust ur sår ha sviktande blodcirkulation o. vara allvarligt drabbad av syrebrist i kroppens livsviktiga organ, (traumatisk) chock; jfr sår-chock. Renander Wernstedt (1965).
-SKJUTA. [förleden möjl. delvis till sår, adj.1] (numera mindre br.) skadskjuta. Schultze Ordb. 4297 (c. 1755). (Jägaren) hade sårskjutit en järv och förföljt den flera mil ner mot skogslandet, innan han lyckats fälla honom. Burman VargFjäll. 27 (1945).
-SKORPA. jfr skorpa, sbst. 1 g, o. -ruva. Lind 1: 1381 (1749). Hans knän var överströdda med bruna sårskorpor. Moberg Sedebetyg 113 (1935). (Johannes) skrapar med ena fingret längs kanten på en av hotelletiketterna (på en gammal resekista) .. Det är som när någon försiktigt river bort en sårskorpa. Gustafsson Bröd. 230 (1960).
-SKÖTSEL. skötsel (se d. o. 1 c) av sår i syfte att såret ska läkas. Bremer Hertha 175 (1856). Det dröjer i vissa fall rätt länge, innan man under noggrann sårskötsel får såret tillräckligt rent för att det skall kunna täckas med hud. Nyström Kir. 1: 140 (1926).
-SPRUTA. (förr) spruta (se spruta, sbst.1 2) för rengöring av sår gm spolning. SFS 1863, nr 47, s. 5. KatalStille 1926, s. 109.
-STELKRAMP~02 l. ~20. (numera mindre br.) stelkramp i samband med sårinfektion. UpsLäkF 188889, s. 310. Santesson Läkem. 107 (1924).
-STYNG l. -STYGN, äv. -STING. (sår- 1576 osv. såre- 1844) sår tillfogat av stick (se stick, sbst.1 I); särsk. dels: sår av stickvapen (jfr sting, sbst.1 1), dels: sår av stickande insekt (jfr sting, sbst.1 2); äv. i bild. UpplDomb. 5: 71 (1576; om sår av stickvapen). (Penningaristokratien) är en insekt för samhällskroppen, som suger den tills ej så stor fläck finnes ren, att man derpå kan lägga ett knappnålshufvud. Man ser ej såren .. Sårestygnen ligga .. i det fördolda, men de svida derföre icke dess mindre. Sjöberg SthmHeml. 275 (1844).
-STÄLLE. ställe l. område (på kropp l. växt) där det finns sår. KommentSvFarm. 235 (1902).
-SVAMP. farm. om medel berett av fnösksvamp, särsk. av svampen Fomes fomentarius (Fr.) Kickx, fnöskticka (använt för att stilla blödning vid sår). Sårsvamp .. förekommer i handeln i gulbruna, mjuka .. och ruggiga bitar, hvilka lätt .. uppsuga sin dubbla vikt vatten. Rosendahl Farm. 11 (1895). (Sv.) Sårsvamp = Fnöske .. (lat.) Agáricus chirurgórum. Krook Handköpsben. 141 (1951).
-SVULST. särsk. (†) sårkallus. Det bildas en callus, d.v.s. en sårsvulst. PopVetAfh. 42: 117 (1916).
-TEJP. med. klisterremsa, tejp, avsedd för att hålla ihop sårkanter, kirurgtejp. SvD 29 ⁄ 2 1972, s. 12.
-TEOLOGI. (numera bl. tillf.) i uttr. blod(s)- och sårteologi, om teologisk riktning inom herrnhutismen med starkt inslag av blod- och sårmystik. (Det) var .. genom den flitiga bibelläsningens upplifvande, Schartau kom så många att slutligen inse det obibliska i den s.k. ”blod- och sår-theologien”. BL 13: 362 (1847).
-TOALETT. med. tvättning o. rengöring av sår. SvLäkT 1935, s. 716. Sårtoalett (dvs.) kirurgisk rensning av ett sår för att befria det från infektion. Lindskog o. Zetterberg 549 (1981).
-TRÄD. (sår- 18071857. såre- 17901814) [jfr t. wundholz, lat. lignum vulnerarium] (†) av ask (Fraxinus Lin.) berett trästycke, avsett att läggas på o. därmed läka sår; jfr såre-trä. Möller (1790). Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 230 (1857).
-TYFUS. (†) sårfeber. Under de sednaste dagarne af Sebastopols belägring, hade hospitalsbranden, denna sårtyfus, anställt stora härjningar. Hygiea 1859, s. 737. Tholander Ordl. (1872). TÅL, n. (sår- 16661676. såra- 1547. såre- 1674. -tohl 1668. -tul (-w-) 15471666. -tull 1674. -tåhl 1676) [fsv. sara þul, sara þol, sar þol; senare leden till tåla, v.] (†) eg.: lidande förorsakat av sår, sår som ngn fått; jfr -tåla. Kom .. fför Retta en dyekne och tallade till en dreng som .. slågh dieckne(n) en fframte(n)d(er) wr mwne(n) .. fför såratwly(i)t ix (mark). EnköpTb. 47 (1547). UUKonsP 12: 182 (1676).
-TÅLA, r. l. f. [senare leden till tåla, v.] (†) = -tål. Nills Gunnersson hafuer sig medh Ingell förlijcht .. och tillsagdt henne 2 .. (riksdaler), 2 par Skoor .. för Bårskärare och Sårtåla. HSH 39: 318 (1649).
-TÅLANDE, m. ⁄ ⁄ ig. (sår- 1890. såre- 1659) [senare leden substantivering av p. pr. av tåla, v.] (†) person som blivit sårad, person som fått (ett) sår. Jtem betale Anderss Person .. Såretolanden 4 D(ale)r .. (silvermynt) för sin Swedha, och försummelse. GullbgDomb. 1 ⁄ 3 1659.
-TÅLE, m. ⁄ ⁄ ig. (sår- 1627. såra- 16391661. såre- 1617. -toli 1639. -tuli 16171661. -tullenom, dat. sg. 1649. -tåle 1627) [fsv. sarþuli, sarþole, sara tholi; senare leden till tåla, v.] (†) person som blivit sårad, person som fått (ett) sår. HammarkDomb. 9 ⁄ 5 1617. Skrifueren Skall gifue Såårtålen tio daler, Både för Läkerlön, Och th(et) han i Sitt Arbete Förssumit hade. Därs. 22 ⁄ 5 1627. ConsAcAboP 2: 264 (1661).
-VANDLAS. (numera föga br.) om cancersvulst o. d.: förvandlas l. utvecklas till sår. De omständigheter, som göra kräftan elakartad .. äro .. benägenhet att sårvandlas och blöda .. och benägenhet att efter operation recidivera. 2NF 15: 144 (1911).
-VATTEN. (numera mindre br.) vätska avsedd för sårrengöring; i sht förr äv.: sårvätska. (T.) Wund-Wasser .. (sv.) sår-watn. Lind 1: 1844 (1749). Sårvatten .. (dvs.) Sårläkande vatten. Äfv. vatten som samlas i eller rinner ur sår. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Sv.) Sårvatten .. (lat.) Solútio ácidi borici. Lindgren Läkem. (1902).
-VÄGG. med. vägg som åt sidorna begränsar det inre av ett sår. Nyström Kir. 1: 28 (1926).
-VÄNLIG. om sårförband o. d.: som är skonsam mot sår. SvD 13 ⁄ 7 1960, s. 5.
-VÄTSKA. med. om mer l. mindre tunn avsöndring från sår; jfr -sekret, -vatten. Svalin Ordl. (1847). Sårvätskan är tunnare än blodet och växlar i tjocklek, klibbighet och färg. Odenius 2Celsus 304 (1906).
-VÄVNAD. (i fackspr.) vävnad bildad i o. täckande sår.
1) med. sårgranulation. Sundberg Mikroorg. 334 (1897). Sårvävnad från sår gjorda sterilt å ryggen på vita råttor hade extraherats med vatten .. och koksaltlösning. Bergstrand SvLäkS 313 (1958).
2) bot. till c, sårkork. En sammanbindande sårväfnad kan .. bildas (vid ympning), och den främmande qvisten utgör snart ett helt med den växt, hvarmed den blifvit förenad. Fries Växtr. 43 (1884).
-YTA. (i sht i fackspr.) yta på sår; äv.: yta som utgörs av sår; i pl. äv.: sårkanter; äv. närmande sig l. övergående i bet.: sår. Den lösa hudens bortskärning eller bortklippning, hvilket ofta medför sårkanternas förhårdning och stundom .. sårytans utbredning öfver ett större parti. Hygiea 1840, s. 570. Dessa små sår (i underbenets hud) .. äro ofta ganska smärtsamma till följd af de talrika nervändar, som ligga blottade i sårytan. Hygiea 1882, s. 567. Ympqvisten afskäres snedt kilformigt med en 3—5 cm. lång såryta .. på grundstammen .. afskäres en spån, så att en motsvarande såryta uppstår. Juhlin-Dannfelt 434 (1886). Sedan ett sår blifvit rengjordt, förenas sårytorna i de söndrade delarna. Wretlind Läk. 2: 122 (1894). Han hade burit sleepers, tills huden skavdes från axlarna, för att sedan bita ihop tänderna av smärta, då skjortan grott fast vid .. sårytorna. Lindqvist Herr. 92 (1917). Orsaken till att .. (sprickor på fingertopparna) har så svårt för att läka är att det bildats hård hud på sårytorna, så att dessa inte kunna sluta tätt. Holm AlltFläck. 66 (1946).
-ÖPPNING. (i sht i fackspr.) sårs öppning l. mynning. Hygiea 1839, s. 175. Skottsår .. hafva vanligen en liten, till formen rund eller något aflång såröppning. Tingsten o. Hasselrot 84 (1902).
-ÖRT. (sår- 16401948. såre- 1684)
1) (numera bl. tillf.) ört med sårläkande egenskaper. (Åkermönjan) är en ädel Lefwer, Mielte och Såreört. Palmberg Ört. 130 (1684). SkärgårdB 347 (1948).
2) (†) i uttr. hednisk sårört (jfr 3), växt av släktet Persicaria (Lin.) Mill, dels Persicaria amphibia (Lin.) Gray, vattenpilört, dels Persicaria hydropiper (Lin.) Spach, bitterpilört. Hednisk såårört. Linc. Zzz 5 a (1640).
3) (†) växten Solidago virgaurea Lin., gullris (äv. kallad hednisk sårört); jfr 2 o. -läka 3. Är Såret .. stort och betydande, så bör den sårade inwärtes dricka starkt Thee, af .. Sår-örten, Solid. Virgaurea. Haartman Sjukd. 240 (1759). Til at .. hålla såren torra .. kan man .. bruka fint stött Pulver af .. Hedniska Sårörten. Därs. 64 (1765).
4) (†) i uttr. gyllene sårört, växten Agrimonia eupatoria Lin., småborre. Haartman Sjukd. 190 (1765).
B: SÅRA-BALK. (†) såramålsbalk. Kom för retthe Jonn Bengdtsson och haffuer slagitt sin medhborgare Matis Börgersson .. Bleff dömpt för såritt effter 9 cap(itell) j sårabalken 12 m(ar)k till treskiptis. TbLödöse 541 (1619).
-BOT. (sår- 16811805. såra- 16961964. såre- 15981872) [fsv. sarabot] (numera bl. i skildring av ä. förh., ålderdomligt) böter för tillfogat (l. tillfogade) sår; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -böter. SörmlH 16: 125 (1598). (Han) inträdde ödmjukt till oss för att begära förlåtelse, hvilken han .. erhöll, och dessutom en sup i sårabot för den bekomna örfilen. Cederborgh OT 4: 59 (1818). Sveriges thronföljare, pfaltzgrefven Carl Gustaf, som icke fått drottningen (dvs. Kristina), men .. fått Öland till sårabot, hitflyttade vid skördetiden 1651. Topelius Planet. 3: 159 (1889). Slutligen kommer en lekare, som varit i slagsmål, haltande .. och skall ha sårabot. TurÅ 1942, s. 97.
-BÖTER, pl. (sår- 1948. såra- 15591859. såre- 1726)
1) (numera bl. i skildring av ä. förh., föga br.) = -bot. Schmedeman Just. 788 (1682). Då .. (förhållandet) i Landslagarne är omvändt (jämfört med de äldre lagarna), så att .. såraböterna (tillkom) den misshandlade .. så hade det (osv.). Schlyter JurAfh. 1: 102 (1836). Ett misshandelsmål i Mordviken, för vilket sårböter erlades 1430 i formen av ett fiske. JämtlHärjedH 1: 458 (1948).
2) (†) konsten (se konst 3) l. färdigheten att bota sår; jfr sår-bot, sbst.1 Effter .. Widulff .. iblandh offta fått skadha .. theraf han ock hvadh till såraböther och läkiarekonst hörer, een godh deel .. nummit hadhe, kunde han .. nu thes bättre vetta Haldana vårdh och läkedom. LPetri Kr. 31 (1559).
-LÄKNING, se A.
-MÅL. (sår- 15481681. såra- 15251964 (angivet ss. ålderdomligt). såre- 15221872. såro- 1605 (: sårom(åla) b(alken))1784) [fsv. saramal; efterleden är -mål (se sp. M 1795)]
1) (†, utom ss. förled i ssg) (tillfogat l. tillfogade) sår; äv.: ärr (efter sår); äv. om handling l. tillfälle då ngn (rättsstridigt) tillfogas sår, brott bestående i tillfogande av sår (jfr mål, sbst.2 1 slutet). Ssomæ dagh tha varth marcuss ssak(e)r xij m(ar)k ffør ssaremal betalin pa ij m(ar)k. ArbogaTb. 3: 331 (1522). J alla saker skal domaren forst weta huadh nampn saken skal giffuas, om thet (är) Edzöre, Tiufferij. Såramål medh wilia. OPetri 4: 311 (c. 1540). Bleff Hermann Kreffuith sachffellth till staden 12 m(ar)k, för hann giorde Petter skomachiare 3 såramåll j armenn medh enn kniff. TbLödöse 221 (1590). (Lat.) Cicatrix .. (sv.) Såramål, ärr. Ekblad 55 (1764). Såramål äro af flere grader, bland hvilka de svårare medföra .. så kallad lytesbot. Palmén JurHb. 199 (1859). Rig 1935, s. 77 (om förh. på 1500-t.).
2) (†) [eg. metonymisk anv. av 1 l. elliptiskt för såramåls-balk] såramålsbalk. Blef Lasse sakfält .. för sårmålet — 20 m(ark), som seges i sårmåle, 7 cap(itell). VadstÄTb. 169 (1592). (I Östgötalagens) wåde och såremåhl .. är at läsa om 40 marcks tridehlningh. Dijkman Obs. C 7 a (1686).
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (rättegångs)mål (se mål, sbst.2 1) angående tillfogat l. tillfogade sår. Nordmann FinnMellSv. XVIII (i handl. fr. 1649). I Såramål (i Västgötalagen) räknades .. Danskar och Norrmän lika med inländske. Schröderheim PVetA 1787, s. 12. IllSvOrdb. (1964; angivet ss. ålderdomligt).
Ssgr (till -mål 1; om ä. förh.): såramåls-, förr äv. såramåla-balk. [fsv. saramalabalker] balk (se d. o. 5 a) som handlar om ”såramål”; jfr såra-balk. VadstÄTb. 63 (1582).
-bot. böter utdömda i ”såramål”. 2SthmTb. 4: 79 (1570).
-böter. = -måls-bot. Abrahamsson 744 (1726). PH 15: 576 (1794).
-TÅL, -TÅLE, se A.
C (†): SÅRE-BOT, -BÖTER, se B.
-FLÄCK, -FULL, -LÄKA, se A.
-MÅL, se B.
-PLÅSTER, -STYNG, se A.
-TRÄ. = sår-träd. Bonde PVetA 1756, s. 7. Linderholm 1: 79 (1802).
-TRÄD, -TÅL, -TÅLANDE, -TÅLE, -ÖRT, se A.
D (†): SÅRO-MÅL, se B.
Avledn.: SÅRA, v., se d. o.
SÅRAKTIG, adj. särsk.: som har sår, är sårig; förr äv. om sjukdom o. d.: som orsakar sår. Smörje-curer mot det såraktiga kunna brukas. Fischerström 2: 461 (1780). Detta vatten har ett stort namn för alla reumatiska, såraktiga .. inflammatoriska åkommor och sjukdomar. Agrell Maroco 2: 407 (1800, 1807).
SÅRIG, se d. o.

 

Spalt S 15967 band 33, 2001

Webbansvarig