Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYSSELLÖSA l. SYSSLELÖSA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(syssel- 1787. syssle- 1790, 1807)
Etymologi
[ssg av SYSSLA, sbst.1, o. -LÖSA (l. avledn. av SYSSLOLÖS)]
(†) sysslolöshet (se d. o. a); jfr SYSSLOLÖS 1 a. (Våra urfäder) kände icke det fina sällskaps umgänget, som öfverflödet, syssellösan och yppigheten framalstra i rikare länder. JMurberg i 1SAH 2: 10 (1787, 1802). Möller (1790, 1807).

 

Spalt S 15760 band 33, 2000

Webbansvarig