Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYNT, äv. SYNTH syn4t, r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[liksom d. synth av eng. synth, kortform för synthesizer (se SYNTHESIZER)]
(mus., vard.) synthesizer; äv. om viss sorts musik (”rockmusik”) som brukar spelas på detta instrument. DrKrall 1980, nr 4, s. 28. De här billiga och behändiga syntarna hotar nu elgitarrens ställning som rockens ledande instrument. SDS 13 ⁄ 5 1983, s. 6. SvOrdb. (1986; äv. om rockmusik).
Ssgr (vard.; mus.): SYNT-BAND. musikband som spelar syntmusik. DN 16 ⁄ 2 1983, s. 4. —
-BASERAD, p. adj. om musik o. d.: baserad på syntmusik; äv. om musikband o. d.: som baserar sitt spel på syntmusik. SDS 13 ⁄ 4 1982, s. 10 (om musikband). Därs. 13 ⁄ 5 1983, s. 6 (om musik). —
-GITARR. till synthesizer kopplad elgitarr. Jan Akkerman, en mästare på syntgitarr. SDS 19 ⁄ 5 1987, s. 45. —
-GRUPP. musikgrupp som spelar syntmusik. SAOL (1986). —
-MUSIK. DN 17 ⁄ 10 1986, s. 45. —
-POP ~pop2, r.; best. -popen. [med avs. på senare leden, jfr soul-pop] jfr -musik. SDS 29 ⁄ 11 1982, s. 47. —
-ROCK. rockmusik som huvudsakligen är uppbyggd kring synt o. trummaskiner; jfr rock, sbst.4, o. -musik. SvOrdb. (1986). —
-VÅG. bildl.: våg av syntmusik. DN 24 ⁄ 5 1982, s. 26.
Avledn. (vard.; mus.): SYNTARE, m. ⁄ ⁄ ig. person som spelar l. gillar syntmusik. DN 22 ⁄ 1 1984, s. 72.

 

Spalt S 15686 band 33, 2000

Webbansvarig