Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYLTA syl3ta2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. -lh-, -ll-, -dt-, -tt-)
Etymologi
[sannol. utvidgad anv. av SYLTA, sbst.3, med syftning på karaktären hos råmaterialet till maträtten i ä. tid; möjl. dock specialanv. av SYLTA, sbst.1 (jfr dock EHolmkvist i ANF 66: 229 f. (1951))]
bergv. malmgrus uppblandat med gråbergsgrus, kol, jord, sot m. m. från botten av gruvrum o. gruvgångar; äv. (särsk. i ssgrna SYLT-BERG o. SYLTE-BRÄNNING) om malm (i småstycken) bruten på syltrum, småmalm. JernkA 1904, s. 525 (i handl. fr. 1610). På botnen (av gruvan) war ey annat änn slagg och sylta. Verelius Herv. Dedik. 4 (1672). Der malmen står uti smala strekar i fast klyft, skal han igenom eld förbrännas til sylta och förblandas i mullen. Bergv. 2: 48 (1737). Till Syltans sofring betjenar man sig af barn från 10 till 15 års ålder. Ström MinnB 14 (c. 1865). Syltan och framförallt mullen samlar upp och kvarhåller det vatten, som rinner igenom den brutna malmen. TT 1942, Bergsv. s. 78. TNCPubl. 73: 166 (1979). — jfr GRUV-, GRÅBERGS-, JÄRNMALMS-, MALM-SYLTA m. fl.
Ssgr (bergv.): A: SYLT-BERG. (numera mindre br.) om syltvarp; jfr berg 2 c. (I Dannemora) användas .. tvänne malmskiljare .. båda för separering af syltberg. JernkA 1892, s. 112.
-BÄRARE. (sylt- 1955 osv. sylte- 16121790, 1955) (förr) person som bar sylta från gruva o. d. Bergv. 1: 38 (1612).
-GODS. malmsylta. Bergv. 2: 613 (1752).
-HAMMARE. (förr) hammare brukad vid skrädning (se skräda, v. 2 b) av sylta; jfr skräd-, sovrings-hammare. Ström MinnB 14 (c. 1865).
-HOP. (sylt- 1612, 1955. sylte- 1649, 1790) (förr) hög av sylta; jfr hop, sbst.3 I a, o. -varp. Bergv. 1: 40 (1612).
-MALM. malmsylta. Här i Sverige hafva malmskiljarne användts .. för anrikning af finare syltmalm och mull. JernkA 1892, s. 102.
-POJKE. (förr) pojke som arbetade på gruvfält med sovring (se sovra 1) av sylta. Roos Son 133 (1904).
-RUM. (sylt- 1645 osv. sylte- 15441932) (förr) om gruvrum som icke utgjorde gruvskiftsrum (utan utnyttjades vid sidan av den ordinarie tillmakningen). G1R 16: 618 (1544). Lindroth Gruvbrytn. 1: 100 (1955).
Ssgr (förr): syltrums-bok. vid Falu gruva: bok (se bok, sbst.2 1 b) som fördes över syltrum. Lindroth Gruvbrytn. 1: 177 (1955).
-sedel. vid Falu gruva: sedel (se d. o. 1 e δ) berättigande till utnyttjande av syltrum; jfr rote-sedel 2. Lindroth Gruvbrytn. 1: 179 (1955).
-skrivare. vid Falu gruva: skrivare som utfärdade syltrumssedlar. Lindroth Gruvbrytn. 1: 175 (1955).
-uppsyningsman. vid Falu gruva: person som ansvarade för utskrivningen av syltrumssedlar. Lindroth Gruvbrytn. 1: 179 (1955).
-vaktare. i Bergslagen: person med uppsikt över syltrum(men). Lindroth Gruvbrytn. 1: 176 (1955).
-VARP. om sylta (i sht bestående av småmalm), gruvsylta; jfr -berg, -hop. TT 1901, K. s. 54.
-VERK. sovringsverk för sylta. TT 1903, Allm. s. 193.
B (numera bl. i skildring av ä. förh.): SYLTE- BRÄNNING. tillmakning för utvinnande av sylta; jfr bränna, v. I 3 f, o. sten-bränning. Lindroth Gruvbrytn. 1: 173 (1955).
-BÄRARE, -HOP, -RUM, se A.

 

Spalt S 15531 band 33, 2000

Webbansvarig