Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYLLABAR syl1aba4r, n.; best. -et; pl. = (Piehl Egypt. 43 (1896) osv.) l. -er (Piehl Egypt. 43 (1896) osv.).
Etymologi
[jfr t. syllabar, syllabar, abcbok, eng. syllabary, syllabarium, syllabar, fr. syllabaire, läsebok; av nylat. syllabarium, abcbok (jfr mlat. syllabarius, abcbok), till syllaba, stavelse (se SYLLAB). — Jfr SYLLABARISK, SYLLABARIUM]
(i fackspr.) samling l. uppställning o. d. av grafiska tecken för stavelser; särsk. om de i Nineve vid 1800-talets mitt funna skrifttavlor med vars hjälp de assyriska skrivtecknen kunnat tolkas. Saknar egyptologien då helt och hållet hjälpkällor af med de assyriska syllabaren analog beskaffenhet? Piehl Egypt. 43 (1896). Af de assyriska lärde upprättade syllabarer, d. v. s. förklarande tabeller öfver den babylonisk-assyriska skriften. Zetterstéen SemSpr. 38 (1914). BonnierKL 6: 776 (1925).

 

Spalt S 15525 band 33, 2000

Webbansvarig