Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYLFID sylfi4d, f. (SvTyHLex. (1851, 1872) osv.) ((†) m. Heinrich (1814)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(silf- 18331838. sylf- (-ph-) 1811 osv. — förr äv. -ide)
Etymologi
[jfr t. sylphide, eng. sylphid, fr. sylphide; avledn. av SYLF, sbst.3]
1) (mytol. o. i vitter stil) kvinnlig sylf (se SYLF, sbst.3 1); äv. bildl. Gullvifvan. Den späda sylphiden med lockar af guld / Tror sig hvila i gudarnes lund. Atterbom Lyr. 1: 10 (1811). Salamander skall glöda, / Undin förrinna, / Sylfid försvinna, / Kobold ha möda! Rydberg Faust 63 (1878). Hon var lätt som en sylfid att dansa med. Rogberg Dam 195 (1932). SvOrdb. (1986).
2) (vard., skämts.) späd o. gracil (ung) kvinna; jfr SYLF, sbst.3 2. Almqvist Skälln. 10 (1838). Lustigt hvirfla om hvarann / Matronor och sylfider. Östergren NDikt. 8 (1879). Inte är hon någon sylfid till sin växt. Carlsson Stockh. 26 (1915). DN 21 ⁄ 1 1997, s. C7 (om sjuttonårig konståkerska).
Ssgr (i vitter stil): (1) SYLFID-LIK. lik (se lik, adj. 1) en sylfid. Gå ut, silfidlika Grace! Almqvist DrJ 404 (1834).
((1 o.) 2) -SMAL. smal som en sylfid. SvD(A) 10 ⁄ 8 1959, s. 7 (om skomodell).
Avledn. (till 1; i vitter stil): SYLFIDISK, adj. som tillhör l. liknar l. påminner om en sylfid(s), sylfidlik; lätt l. gracil o. d.; äv. i oeg. l. bildl. anv. Villans döttrar sväfva där i dans, / Af rosor krönte, i sylfidisk glans. Stagnelius (SVS) 1: 6 (1812). Sylphidisk lätthet och grace. SvLittFT 1837, sp. 73. I enke-leken pröfvade mer än en sylfidisk gestalt sin snabbhet. Geijer I. 2: 316 (1846). Versen dansar sylfidiskt med gratie och smak. UrKorrCronholm 213 (1869). En något till åren kommen balettflicka, förr sylfidisk, nu snarare hullig. Östergren (1951).

 

Spalt S 15521 band 33, 2000

Webbansvarig