Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVÅGERFADER, m.; utom i sg. obest. anträffat bl. i sg. best. -n.
Etymologi
[ombildning av SVÄGER-FADER (med anslutning till SVÅGER)]
(†) svärfar. I förstone trachtadhe han effter Tribun Embete, ther til han bleff befordrat igenom sin Swågerfadher. Schroderus Liv. 168 (1626). Effter w. swågerfaderens egen annotation. VDAkt. 1676, nr 244.

 

Spalt S 15239 band 32, 1999

Webbansvarig