Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVYCK, sbst.1, m.; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[sannol. ombildning av SVYCKARE (med anslutning till SVYCK, sbst.2)]
(†) svyckare. Hvarthän, du gamle zwyck, i nattens timma? Schultz Värjh. 87 (c. 1861).

 

Spalt S 15235 band 32, 1999

Webbansvarig