Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVISSARE, sbst.2, äv. SWITSER, r. l. m.; best. =.
Ordformer
(svess- c. 1755. swidz- 1528. sviss- (-w-, -sz-) 1569—1854. switz- (-u-) 1528—1578. -are c. 1700—1854. -er 1528—1578. -ere 1528—1569)
Etymologi
[fsv. svizare, sv. dial. svissare; jfr fd. svidser, mnl. switzer; värjan användes särsk. av schweiziska soldater under 1500-talet; etymologiskt identiskt med SVISSARE, sbst.1 (se SCHWEIZARE)]
(†) huggvärja l. kroksabel, hirschfängare; kort värja; stor kniv. Än yterligare sade hann, Att Erik vgorp hade skenkt honom en beslagen swidzere. G1R 5: 253 (1528). (På en tavla) ser man .. Svenska folket, både til häst och fot, hafva .. Svissare vid sidan, något krökte mot udden. 1VittAH 1: 156 (1755). Svissare .. (dvs.) En stor knif at skära stora stycken med. Schultze Ordb. 5256 (c. 1755). War Klingan (på svärdet) litet krökt emot ändan, kallade man det en Swiszare; som klingar förträffeligen wäl i sednare tiders Kämpe-wisor. LMil. 2: Föret. 9 b (1764). Svissare .. (dvs.) Fordom bruklig kort värja. Dalin (1854).

 

Spalt S 15212 band 32, 1999

Webbansvarig