Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVICKA svik3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(sweck- 1834. svick- (sw-) 1834 osv.)
Etymologi
[avledn. av SVICK, sbst.2]
hovsl. förse (hästskosöm) med svick (se SVICK, sbst.2 1); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), dels om sättet varpå hästskosöm är svickad, dels om svick. (Ofta) upkommer .. (förnaglingen) af sömmets felagtiga sweckning. Florman Hushållsdj. 169 (1834). Genom swickningen utsmides spetsens (på hästskosömmen) .. utwidgning, så att en af desz sidoytor blifwer sluttande och spetsen kilformig. Bendz Hofbesl. 38 (1866). (Hästsko)Sömmen bör .. hafva .. spetsen kilformigt ”svickad”. Juhlin-Dannfelt 144 (1886). 2NF (1918; konkret). Sömmets spets skall göras ensidigt kilformig, svickas. LmUppslB 468 (1923).

 

Spalt S 15103 band 32, 1999

Webbansvarig