Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVETICISM svet1isis4m, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid förekom ordet med lat. pluralböjning (Fichtelius Wegw. 99 (1717: Sueticismi, pl. nom.)).
Etymologi
[bildat till mlat. sueticus, svensk, avledn. av mlat. Suetia, Sverige; med avs. på bildningssättet jfr ANGLICISM, DANICISM, FENNICISM, GALLICISM, RUSSICISM m. fl. — Jfr SVETICERA]
1) (†) svenskhetssträvan. Sveticismen har visserligen varit en god uppfostran. Men äfven Cornelius Nepos bör mera leda till modersmålet än till latinet. JVSnellman (1844) i FoU 20: 152.
2) (numera mindre br.) svecism. Ahlman (1865). Språket i öfversättningen (av 1734 års lag) är västfinsk dialekt och öfverflödar av sveticismer. FinBiogrHb. 652 (1897). Ekbohrn (1936).

 

Spalt S 15064 band 32, 1999

Webbansvarig