Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVERRA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. sverra; jfr nor. nn. sverre; besläktat med fvn. svarra, susa, brusa, SURRA, v.1, SVIRRA, v.; av ljudhärmande ursprung. — Jfr SVERRA, sbst.]
(†) = SVIRRA, v. 1. Schultze Ordb. 5261 (c. 1755). Sverrning .. (dvs.) Surrning, gny, buller. Därs. 5262.

 

Spalt S 15064 band 32, 1999

Webbansvarig