Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVEGA, v.2 -ade.
Etymologi
[fsv. -sveghia i ssgn nidhersveghia, nedböja (anträffat bl. i sup. -sweght), sv. dial. svega, svikta, böja, d. dial. sveje, dets., fvn. sveigja, böja ngt som är rakt, böja av, nor. nn. sveigje, böja); kausativ till SVIGA, v.1, l. avledn. av sv. dial. sveg, böjlig (se SVEG-)]
(†) böja sig, böja av. (Svegs kyrka och socken förmenas) hafva sitt namn af Liusne elfs förbirinnande i krokar och bugter, som här säjes svega, elliest svigla, svängia eller svinga förbi. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 70 (1737). Schultze Ordb. 5230 (c. 1755).

 

Spalt S 15000 band 32, 1999

Webbansvarig