| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVARTA, sbst.3, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or
(†) Svartor .. kallas .. klufvit verke, eller starka brädbakar, som vid förtimringar uti schachter resas förloradt (dvs. provisoriskt) samt stämplas emot jord och stenras, til dess en ordentelig förtimring och stämpling kan göras. Rinman 2: 935 (1789).
Spalt S 14945 band 32, 1999