| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SVARANDE sva3ran2de, m.//ig.; best. -n; pl. = (Broman Glys. 3: 845 (c. 1740) osv.) ((†) -er Livin Kyrk. 144 (1781), Weste (1807). pl. best. suaradenner TbLödöse 261 (1592); svaranderna Enberg SvSpr. 101 (1836), Cederschiöld Skriftspr. 321 (1897)).
1) jur. motsv. SVARA I, om den part (se d. o. 7 c) som vid tvistemål (ibland äv. brottmål) inför domstol har att svara (se d. o. I) l. gå i svaromål med anledning av käromålet, den tilltalade; motsatt: kärande; äv. (i fråga om rättegång vid högre instans) om motparten till den som fullföljt talan mot utslag i lägre instans; motsatt: klagande; jfr ANKLAGA 1 a α. Tha wart th(e)m ffore sakt ept(er) th(et) swa(re)nden war j west(er)aarss, at the skwlle laate besætie hus(et) til tess at swa(re)nden ko(m)me sielff til sted(es). OPetri Tb. 29 (1524). Ther åklagharen haffuer ingen skääl, bewijs eller lijknelse til sijn klagemål, tå är swarandens ney så gott som åklagarens ja, och bör ey twingas til laghen. Dens. 4: 306 (c. 1540). Ther Swaranden bor, uptages och afgiöres alla emot honom instämde Actiones Personales, som angå giäld, skuld eller annat dylikt. Abrahamsson 643 (1726). Åklagaren, som på statens vägnar åtalar brottet, och svaranden, som angifves för detsamma. Palmén JurHb. 54 (1859). En svarande (kan) i vissa fall dömas ohörd, ”efter ty sanning i saken utletas kan.” Vinner då käranden, kan den dömde svaranden inom laga tid vädja till högre rätt. Körner JurRådg. 517 (1888). Tillspord var han uppehöll sig om nätterna, upplyste svaranden, att han satt och förfärdigade riksbankssedlar. Carlsson 4711 86 (1921). Parterna är i ett tvistemål vanligen två. Käranden är den som väcker talan. Svaranden är hans motpart, den mot vilken talan riktas. NorstedtJurHb. 803 (1987). — jfr MED-, REVISIONS-SVARANDE.
2) (numera bl. tillf.) motsv. SVARA III 1: person som svarar; jfr SVARARE 3. Schultze Ordb. 5245 (c. 1755). Kan det anses vara rätt eller orätt att arbeta för sjelfdemokratiseringen? Svaren blifva olika — beroende på svarandens ståndpunkt. AB 5⁄6 1899, s. 1.
-BÄNK. i domstolslokal: bänk för svarande. —
-RÄTT. (numera bl. tillf.) rätt (se rätt, sbst.2 4) som tillkommer svarande. (Svarandeparten) skola .. förfall .. hos Kongl. Hof-Rätten anmäla, och det så owilkorligen, at, om .. den skyldigheten eftersättes, swarande-rätten warder förlorad, och .. af Kongl. Hof-Rätten i saken dömes på de skäl den wädjande parten företedt. PH 10: 305 (1774). —
-SIDA. om svarandepart; jfr sida, sbst. 20; i sht i sg. best. Alldenstundh på Swarandesijdan ingen fullmächtig sig sisterade. VDAkt. 1669, nr 161. På svarandesidan stod advokat Bohman i sin elefantgrå tingskostym. Thorén Herre 317 (1942). —
-TALAN. talan som förs av svarande: jfr svar, sbst. 1, svaromål 1. Inför domstol må en medlem af direktionen, utan skild fullmakt, för banken föra kärande- och svarandetalan. FFS 1896, nr 14, s. 9.
Spalt S 14877 band 32, 1998