| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SUSTINERA, v. -ade.
(†)
A.
1) stödja (ngt). Bröstwärnet och Bäncken .. tiena at sustinera den Spetzen (av kontereskarpen) som skulle blij alt för hwasz, om iagh intet lemnade desse 4 och en half Toiser (dvs. famnar), at stå fast. Rålamb 8: 147 (1691).
B. i bildl. anv. av 1.
2) = SUTENERA 1. AOxenstierna 4: 219 (1628). Felttmarskalken h. Gustaff Horn hafver jag medh resten aff armeen lempnatt vedh Mentz, och befaltt honom .. att sustinera Meenströmen och den orten, så framptt Pappenheimb sig därhen förfoger. AOxenstierna 7: 499 (1632). Dens. 9: 2 (1633; med avs. på regemente). Arbetarne (i löpgravarna) böra altijdh susteneras aff andra Trouppar, särdeles Ryttare. Rålamb 8: 62 (1691).
3) ge försörjning l. underhåll åt (ngn); jfr SUTENERA 4. Biskop Zebrozynthius (hade) på sin visitation 1641 erinrat pastor och församling om nödvändigheten att anställa en kapellan och honom ”nödtorfteligen sustenera”. Hagström Herdam. 4: 431 (cit. fr. 1641).
4) vidmakthålla l. bibehålla (ngt); jfr SUTENERA 5. Eller wore eij större macht emot Feltmarskalken i Tysklandh, ähn att Köningsmarck .. then kunde emottaga och sustinera. SvFlH 1: 517 (i handl. fr. 1644).
5) åtaga sig (ngt); särsk. i uttr. sustinera ngns vices, förrätta ngn annans göromål l. ämbete, träda i stället för ngn, vikariera för ngn. GävleDomb. 32 (1631). At ingen, som DomareEmbetet bekläder, må uti Landzhöfdingens frånwaru sustinera thes vices eller förrätta execution i then sak han sielf tilförene afdömt. Schmedeman Just. 638 (1672). Klockan ähr 9 slagen, och jagh har heela dhenna dagen tilbracht till att consultera och conferera medh 5 mijne Advocater som i morgon moste sustinera min saak. BrinkmArch. 2: 131 (1674). Innan någon blifver förordnad, att uti hr borgmästarens frånvaro sustinera dess vices. NoraskogArk. 5: 292 (i handl. fr. 1720).
6) vidhålla l. bekräfta l. påstå (ngt); jfr SUTENERA 8. Dee andre trefierdeparter, huilke Johan le Thoor sustinerade att bemelte Ysack Hemrick inte kiöpa kunde. HH 29: 330 (1635). Sustinera, (dvs.) påstå, wilja wisa. Swedberg Schibb. 299 (1716). Riks-Guardinen Grill och Stjernhjelm kommo i tvist inför regeringen d. 20 Juni 1666. Stjernhjelm sustinerade att ”Stockholms Victualie- och Myntvigt icke kunde och borde vara een och densamma”. Forssell Hist. II. 2: 94 (1875).
7) hejda (ngn). At om man än ickie kundhe för märkelig hazard skuldh drifva .. (G. H. von Pappenheim) tillbakars, han doch så motte blifva sustinerat och oppehollen, at han ingen vijdere framgång giöre motte. AOxenstierna 7: 124 (1632).
Spalt S 14698 band 32, 1998