Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SUPPLEANT sup1leaŋ4, äv. -lean4t, förr äv. SUPPLEANG (-ánnt Dalin (1854)), m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ang 1871 (: Revisorssuppleanger, pl.)—1891. -ant 1812 osv.)
Etymologi
[liksom dan. o. t. suppleant av fr. suppléant, eg. p. pr. av suppléer, fylla, ersätta, av lat. supplere (se SUPPLERA)]
1) person som (i regel gm val) är utsedd att träda i ngns ställe vid dennes frånvaro; särsk. om person som är ersättare för ordinarie ledamot i styrelse o. d.; ersättare, ställförträdare; äv. bildl. Val av styrelse och suppleanter. SthmStCal. 1812, s. 146. Den vicarierande Fullmäktigen (Suppleanten) Comminister Löhman. VLBibl. Brev 3⁄9 1844. Ledamöter och Suppleanter i Brand-Commissionen. VexjöBl. 1846, nr 3, s. 3. Solen talar med ljus, höres med ögat. I poesiens verld äro sinnena hvarandras suppleanter. Lovén Dante 1: Anm. 4 (1856). Till suppleanter i styrelsen (för Ölandsklubben) valdes herrar Johan Sjögren, K. A. Karlsson-Krendel och Axel Hoflund. ActaOel. 4: 11 (1931). Sundman AndréeLuftf. 98 (1967). — jfr DEPUTERADE-, DIREKTÖRS-, REVISORS-, STYRELSE-, UTSKOTTS-SUPPLEANT m. fl.
2) i utvidgad anv. av 1, om ngt sakligt som ersätter ngt; anträffat bl. ss. första led i ssgr (se SUPPLEANT-BÅT, -ORD).
Ssgr (i allm. till 1): A: SUPPLEANT-BEFATTNING. (-ant- 1919 osv. -ants- 1910) (numera mindre br.) SFS 1910, nr 162, s. 15. Därs. 1919, s. 630. —
(2) -BÅT. (numera bl. tillf.) båt som ersätter en annan båt, reservbåt. TIdr. 1895, s. 254 (om segling). —
-LEDAMOT. BtRikdsP 1871, I. 1: nr 3, Bil. s. 31. —
-LISTA. Hallström, som står främst på suppleant-listan. Liljecrona RiksdKul. 148 (1840). —
(2) -ORD. (†) ersättningsord, pronomen. Kræmer EnstafvOrd 82 (1882). —
-PLATS. plats såsom l. för suppleant. Wieselgren Bild. 8 (1886, 1889). —
-VAL. val av suppleant(er). Björkman (1889).
B: SUPPLEANTS-BEFATTNING, se A.
Avledn.: SUPPLEANTSKAP, n. om förhållandet att vara suppleant. Hamilton Dagb. 2: 198 (1918). SAOL (1973).

 

Spalt S 14603 band 32, 1998

Webbansvarig