Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUGEN 3gen2, p. adj. -gnare. adv. SUGET.
Etymologi
[sv. dial. sugen; eg. (o. möjl. delvis bildat efter (ut)svulten) p. pf. av SUGA, v.]
Anm. De anv. av ordet, som icke tas upp här, räknas som klart verbala o. behandlas under SUGA, v.
1) (vard.) (mycket) hungrig; som känner behov av o. begär efter föda (l. dryck); äv. om mage: som kräver l. ”skriker” efter mat; äv. i överförd anv. om blick o. d.: som tyder på l. vittnar om hunger, lysten l. begärlig o. d.; särsk. i uttr. vara l. känna sig sugen på, stundom äv. efter ngt, längta (starkt) efter ngt (att äta l. dricka). Vara sugen på en kopp kaffe, en biff. Wetterbergh Genrem. 62 (1842). Sundblad Ups. 490 (1884; om magar). Jag är sugen som en varg. FrSkog. 154 (1892). Han kände en sugen trängtan efter stekt amerikanskt fläsk. Blomberg Uvd. 155 (1917). Sugna efter honung står humlorna på huvudet i den ena blomkalken efter den andra. SvD(B) 29⁄4 1943, s. 9. Skymningen kom, och de kände sig sugna på en rök. Tillhagen Taikon 78 (1946). Han hade .. kastat sugna blickar på fatet (med cigarretter). Hellström MorgSkälm 251 (1952). Jag är så förbaskat sugen på geléhallon. Trenter Sjöj. 173 (1966).
2) (vard.) i allmännare l. bildl. anv. av 1: lysten l. angelägen l. ivrig; särsk. dels i uttr. vara sugen på, stundom äv. efter ngt l. ngn, längta (starkt) efter ngt l. ngn, vara begiven l. pigg på ngt l. ngn, dels i uttr. vara sugen (på) att göra ngt, ha (stark) lust att göra ngt, vara begiven på att göra ngt. Spiksmidet är han sugen efter och möjligen önskar han rasdjur för älgafvel. Högberg Vred. 3: 79 (1906). Köparna är sugna och djärva, priserna ännu osäkra. Lundkvist Vindingev. 139 (1956). Just nu är jag inte sugen på den sortens äventyr. Arnér Finnas 190 (1961). Det var uppenbart att ingen av oss var sugen på att prata på morgonen. Olsson Källa 34 (1971). Blir du sugen att åka till San Francisco och se Sveriges kvartsfinal på plats? GbgP 5⁄7 1994, s. 8.jfr REVANSCH-, RÖK-, SAGO-, SEGER-, SJÖ-, SPEL-, SPRIT-, TÄVLINGS-SUGEN m. fl.
Avledn.: SUGENHET, r. (vard.) till 1, 2, om egenskapen l. förhållandet att vara sugen. SAOL (1950). Därs. (1986).

 

Spalt S 14474 band 32, 1997

Webbansvarig