Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄMPEL stäm3pel2, sbst.3, r. l. m.; best. -eln; pl. -lar (HC11H 13: 11 (1697) osv.) ((†) -ler OxBr. 11: 16 (1614)).
Ordformer
(stemp- 1614. stämp- 1697 osv.)
Etymologi
[av mht. l. t. stempel, stempfel; sannol. avledn. av STAMP, sbst.1 — Jfr STÄMPLA, v.3]
(numera bl. i skildring av ä. förh.)
1) om (skrädd) timmerstock l. stolpe o. d. använd ss. stöd l. stötta l. fäste för ngt; särsk.: gruvstötta, gruvstolpe, stämpling; ss. senare led i ssgn SKJUT-STÄMPEL äv. i oeg. l. utvidgad anv., i fråga om trästycke använt för fasthållande av ngt; jfr GRUV-STOLPE, PITPROPS, STÄMP. OxBr. 11: 16 (1614). Stämplarne (ha) warit för swage Bergets påträngande tyngd at emotstå. HC11H 13: 11 (1697). Strykande gånger som lod-rätt falla och derjemte smala äro, behöfva ingen annan grufve-underbygnad, än stockar eller stämplar emellan bägge väggarna. VetAH 1745, s. 39. Uppsattes stämplar (grufstöttor, pitprops) (i kolgruvan) för uppbärande af taket. SvGeolU Ca 6: 283 (1915). Lindroth Gruvbrytn. 1: 276 (1955). — jfr EK-, SCHAKT-, SKJUT-, TIMMER-, TRÄ-STÄMPEL. — särsk. i orts mynning i schakt anbragt horisontell, i sulans plan liggande tröskelliknande timmerstock tjänande ss. fäste vid forslande av ngt in i l. ut ur ortmynningen. Rinman 2: 899 (1789).
2) om (stor) utanför orts mynning i berget utsprängd plats (för uppläggning o. d. av berg). Framföra berget och malmen til de så kallade stämplarne. Horneman Markscheid. 111 (1802).
Ssgr (till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till stämpla, v.3): STÄMPEL-BJÖRK. (†) koll.: stöd l. stöttor av björk. UUKonsP 18: 235 (1686).
-VERK, sbst.2 (sbst.1, 3 se sp. 14102, 14107). (numera bl. i skildring av ä. förh.) i gruva: stockverk utgörande stöd mot ras. VetAH 1745, s. 38.

 

Spalt S 14103 band 32, 1997

Webbansvarig