| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÅUPP ståup4, r.; best. -en. (äv. skrivet i två ord)
(vard.) om konsten l. handlingen att uppträda ss. ståuppkomiker; stundom närmande sig bet.: ståuppkomik; äv. om enskilt fall av sådant uppträdande. AB 22⁄2 1988, s. 19. Nedervåningens södra restaurangbord med dukar och chic meny låter sig näppeligen brukas till stå-upp. DN 30⁄9 1989, Bil. s. 5.
Spalt S 13914 band 32, 1997