Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÅTKARL, m.; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[ssg med KARL; förleden till STÅT, sbst.1 (i bet. 2) l. STÅTA, v.1 (med anslutning till STÅTLIG)]
(†) ståtlig l. imponerande karl. (Vid sidan om herrskapet) stod .. Hans eller Svensson, som han nu kallades, sen patronen hade gjort honom till ladufogde .. Det hade blifvit en riktig ståtkarl af honom. Bondeson Anna 25 (1883).

 

Spalt S 13910 band 32, 1997

Webbansvarig