Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÅNKA stoŋ3ka2, sbst.2, r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[utlöst ur ssgn STÅNKKVAST]
sot. om en för sotning av rökkanal i större värmeanläggning avsedd cylindrisk borste av fjäderstål anbringad i lina med tillhörande lod; förr äv. om stångkvast; jfr RUSKA, sbst.2 1 b, STÅNKKVAST. VSocLdÅb. 1939, s. 88. Stånka (dvs.) stor viska på sotarlinan. Malmström Knoparmoj (1990). — jfr STIG-STÅNKA.

 

Spalt S 13900 band 32, 1997

Webbansvarig