Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STYRJOLD, n.
Ordformer
(styriold)
Etymologi
[av fvn. styrjǫld; första leden är styrr (gen. styrjar), stoj, tumult, motsv. sv. dial. styr, äventyr, bråk o. d. (se STYR, sbst.1); senare leden är ǫld, tidsålder (se VÄRLD)]
(†)
1) buller l. väsen l. larm. Verelius Gothr. 145 (1664). Genom de femhundra dörrar skallar / De tappra kämpars styriold och bång. Phosph. 1811, s. 453. Polyfem V. 30: 3 (1812).
2) kamp, strid. (En ordensregel är att) Fara kring i alla Länder, / Och med Helga Swärd i händer / Söka krig och styriold. Dalin Vitt. 3: 230 (c. 1735).
3) makt. I Tidernas rike regerar en Fru, / Som präktig och mägtig båd fordom och nu / Har styriold öfwer osz alla. Dalin Vitt. I. 3: 10 (1734). Ej vintern dock bräckt hennes (dvs. sköldmöns) styriold: / Fast snöig hon står der och bar. PoetK 1813, s. 79.

 

Spalt S 13506 band 31, 1993

Webbansvarig