Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STYRIG sty3rig2, adj.2 -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. styrig, ostyrig, våldsam, besvärlig; samhörigt med STYR, sbst.1]
(numera bl. i vissa trakter) om vind: våldsam. Vinden var snål och styrig. Ahlin GillGång 207 (1958).

 

Spalt S 13506 band 31, 1993

Webbansvarig