Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STYA sty3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. stya, dialektal form av STÖDA, stöd]
(förr, i vissa trakter) i blandad mila (kombinerad res- o. liggmila): i centrum av milan placerad hög av liggande ved kring vilken resveden placeras, hop (se HOP, sbst.3 1 b). 2NF 14: 572 (1910). HbSkogstekn. 658 (1922).
Ssg (förr, i vissa trakter): STY-MILA. mila (se mila, sbst.2) med stya. HbSkogstekn. 690 (1922).

 

Spalt S 13361 band 31, 1993

Webbansvarig