| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUMNA stum3na2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
(numera bl. tillf.) bli stum; särsk. motsv. STUM, adj.1 2 (om mun: bli tyst, tystna); jfr STUMMA, v.1 Hur’ skal iag för din Nåd dig (dvs. Kristus) wärdeligen prijsa; / .. Här wil ey Fiädren fort; Här stumnar Munnen weed. Lillienstedt Christus 4 a (1686).
Spalt S 13270 band 31, 1993