Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUK stɯ4k, sbst.3, n.; best. -et.
Etymologi
[av sv. slang stuk, slagsmål, fart, vbalsbst. till STUKA, v.1 (jfr STUK, sbst.4)]
(i vissa kretsar, vard.) fart (se d. o. 8 c) l. schvung l. kläm o. d.; äv. allmännare l. bildl., om intryck (se d. o. 5) som ngt ger (särsk. i uttr. det allmänna stuket, det allmänna intrycket l. helhetsintrycket). Det var stuk i bitarna (dvs. motorerna), som knuttarna säger, sa adjunkten. DN 28/5 1970, s. 10. Rig 1978, s. 5 (: det allmänna stuket).

 

Spalt S 13249 band 31, 1993

Webbansvarig