Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUDSÖR l. STUDSOR, m. l. r.; best. -en.
Ordformer
(studtz- 1687. studz- 1687. stus- 1707. -o(h)r 1687—1707. -öhr 1687)
Etymologi
[av t. stutzohr, av stutzen, avskära, stubba (se STUDSA, v.2), o. ohr, öra (se ÖRA); formen studsör uppkommen gm partiell formell anslutning till ÖRA. — Jfr STUDSÖRAD]
(†) häst med stubbade öron. Hästen brun, twå hwijta baakfötter, studtzöhr, godh. GenMRulla 1687, s. 75. Hästen tillförende Krönt, brun skiäck och studzöhr, Godh. Därs. s. 79. Hästen brun studtzohr. Därs. s. 103. Insändt Leutnant Pilmejer och 1 stalldrängh medh dhen stora svarta stusoren som warit Kong. August(s). KKD 10: 43 (1707).

 

Spalt S 13232 band 31, 1993

Webbansvarig