Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRÖA strø3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
skogsv. med avs. på (stockar resp. bräder o. d. i) välta l. virkesstapel: lägga strön (se STRÖ, sbst.2 2) mellan resp. mellan lagren av stockar l. bräder, strölägga; i sht i p. pf., om välta l. virkesstapel (l. stockar resp. bräder i välta osv.). Bäst sker torkningen (av virket) i ströade vältor. HbSkogstekn. 383 (1922). (Virket) upplyftes och svänges inpå stapeln, där det ströas och säras på vanligt sätt. Därs. 474. 3NF 4: 122 (1925; i p. pf., om virkesstaplar). För att hindra att virket kastar sig och blir skevt och för att möjliggöra en ordentlig uttorkning, måste man se till att virket blir ordentligt ströat. Ljungqvist Slöjdb. 59 (1957). TNCPubl. 43: 464 (1969).
Avledn.: STRÖARE, sbst.2, m.//ig. (i sht förr) (sågverks)arbetare med uppgift att ströa, ströpojke l. ströläggare. SvYrkeslex. nr 261 b, s. 1 (1952).

 

Spalt S 13074 band 31, 1993

Webbansvarig