| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STRÅTRÖVERI strå1trøveri4, äv. strå3t~ rø2veri, n.; best. -et; pl. -er.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) röveri som utövas l. förövas mot vägfarande (på allmän väg l. dyl.), röveri som utövas l. förövas av stråtrövare; jfr SKOGS-RÖVERI o. RÖVERI 1. AOxenstierna 5: 301 (1630). Stråtröfweri blef allmänt i wizsa Stater; man wille hämma det, och stadgade straffet af råbråkning, hwarigenom det för någon tid uphörde, men snart tiltog igen, och nu röfwas på landswägarne, såsom förut. Flintberg Lagf. 1: 39 (1796). Jag tänkte på stråtröfveri, på en patentbyrå, på myntförfalskning .. och på ett dussin andra sätt att hastigt vinna förmögenhet. Locke ÖsterlFrukt 29 (1876). Hornborg Loew. 141 (1928).
2) mer l. mindre oeg. l. bildl. (jfr RÖVERI 1 d o. STRÅTRÖVARE 2); särsk.: rofferi. I Tydskland .. (fördes i början av 1100-talet) fleere Krijgh, them man mehra för Stråtröfwerij än rättmätige Krijgh räkna motte. Schroderus Os. 2: 645 (1635). Elgström o. Tallqvist Mencken SamlFörd. 178 (1931).
Spalt S 12950 band 31, 1993