Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRÅKA strå3ka2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(strocka c. 1635. stråcka 1913. stråka 1660 osv.)
Etymologi
[jfr nor. dial. strokke (i bet. 1); avledn. av STRÅK, sbst.2]
1) motsv. STRÅK, sbst.2 1, 2, om vatten o. d.: röra sig i stråk (i bet. 1) l. ss. stråk (i bet. 2); (starkt strömmande l. forslikt) stryka (intill ngt o. d.); äv. med mer l. mindre stark bibet. av rörelse av o. an l. i skilda riktningar l. omgångar; utom i vissa trakter numera bl. (i fackspr.) i p. pr. i förb. med vatten(flöde) o. d.: som rör sig med högre hastighet än vågornas hastighet. Kunnandes detta strömmande (i Vättern) skie 5, 6 eller flera resor om dagen: alt som wädret sätter sig eller blåser up til: så at strömmen nu stråkar emot bölljorna; nu med. Tiselius Vätter 1: 67 (”97”) (1723). Strömen stråkar tätt wid staden. Lind (1749). Helt allmänt avser man med en bestämmande sektion (i vattendrag) ett sådant ställe i naturliga vattendrag, där vattenytan vid övergång från strömmande till stråkande vatten genomskär det kritiska djupet. TT 1941, V. s. 11. Vattenflödet i en flod sägs vara stråkande, då vattnets hastighet är högre än våghastigheten. SAOBArkSakkSvar (1989).
2) (†) motsv. STRÅK, sbst.2 8: utföra (omgång av) strykande l. dragande l. slående rörelser, stryka l. slå; med strykande, dragande l. slående rörelser bearbeta (ngt). (Sv.) Strocka (t.) Bestreichen. Schroderus Dict. 253 (c. 1635). Stråk .. (dvs.) drag, strykning; äfv.: -ande. WoJ (1891).
3) (†) vid skärande o. skylning av säd åstadkomma ”stråk” (se STRÅK, sbst.2 8 f); särsk. dels i pass. (närmande sig dep. anv.): (delvis) bli till ”stråk”, dels ss. vbalsbst. -ning, bildning av ”stråk”. (Det bästa skulle vara) om den oskurna säden wore til wänster om skärkarlen, och han lade hwar länk lutande emot den stående säden .. Nyttan af en sådan skärning är, at .. spillningen ej blir så stor som eljest: at nästan all stråkning förekommes. SamlRönLandtbr. 2: 85 (1777). Uptagaren (vid lieskärning av råg o. vete) .. uptager (sädes)länkarne på det jemnaste som ske kan, dock med bara händerne och icke med krok .. emedan då mera stråkas. Därs. 101.
4) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gm bearbetning förse (ngt) med långsmal(a) fördjupning(ar).
a) motsv. STRÅK, sbst.2 3 slutet: förse (laggkärl o. d.) med stråk, krösa (laggkärl o. d.). Arbetet med framställandet av (en rännformig urtagning) .. kallas att såta .. resp. att strå(c)ka t. ex. en fjärding. Arwidsson Strömm. 66 (1913); jfr (i dial.): Värktyget, som man strå(c)kar .. med, kallas (i Lule skärgård) också strå(c)k. Landsm. 1926, s. 29.
b) i fråga om att köra upp glesa fåror i åkerjord; i den särsk. förb. STRÅKA UPP.
5) (†) motsv. STRÅK, sbst.2 4; om person(er), fordon o. d.: röra sig l. färdas livligt l. ofta längs väg l. led, strömma längs väg osv.; äv. opers.; äv. med mer l. mindre stark bibet. av rörelse av o. an l. i skilda riktningar l. omgångar. Lind (1749). Stråka .. (dvs.) Gå el. färdas i myckenhet fram och tillbaka. Weste FörslSAOB (c. 1817). Det stråkar af folk på gatan. Dalin (1854). WoJ (1891).
6) motsv. STRÅK, sbst.2 7: åstadkomma l. anordna sammanhängande långsträckt parti l. lager l. rad o. d.; anträffat bl. i den särsk. förb. STRÅKA UPP.
Särsk. förb.: STRÅKA FÖRBI. särsk. (†) till 5: strömma förbi. Folket stråkade här förbi. Lind (1749). Weste FörslSAOB (c. 1817).
STRÅKA UPP10 4, äv. OPP4.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 4 b: (med årder l. plog) köra upp glesa fåror i (åkerjord som dessförinnan harvats). (Det må framhållas) att harvning å den årderkörda jorden ibland ifrågakom och ävenledes, fast mera sällan, den sedermera rätt vanliga seden att efter harvningen glest ”stråka” upp jorden för övervintringen (i Skåne c. 1840). SkrSkånHushS II. 2: 65 (1920).
2) (†) till 6: bringa (tak- l. väggbräder) att löpa parallellt i rader l. stråk, rikta upp l. rätta till (takbräder osv.). Stegerhuuss bräderna (i Finströms prästgård) schola stråkass op och renne uth med schorsteen. Murenius AV 452 (1660).
Ssgr, se stråk, sbst.2

 

Spalt S 12892 band 31, 1993

Webbansvarig