Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRUVIT strɯvi4t, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[liksom eng. o. fr. struvite, av t. struvit, medelst den i namn på mineral vanliga ändelsen -it till namnet på den ryske diplomaten H. C. G. v. Struve († 1851); benämningen tidigast använd 1845 av den tyske handelskemisten G. L. Ulex († 1883)]
miner. vattenhaltigt fosfat av ammonium o. magnesium (bl. a. förekommande i guano). Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 247. 2SvUppslB (1953).

 

Spalt S 12809 band 31, 1993

Webbansvarig