Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRUVA strɯ3va2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (HovförtärSthm 1635 A, s. 256 (: Huete struffor) osv.) ((†) -er HovförtärSthm 1635 A, s. 325 (: Sucher struffuer), Hiärne Underr. 33 (1702)); förr äv. STRUV, f.? l. m.?
Ordformer
(struf- i ssgr 1636 (: Strufbakerskan, sg. best.)1904 (: strufjärn). struff 1538. struff- i ssgr 1667 (: strufftratt)1673 (: Struff bakerskan, sg. best.). struffa 1635 (: Huete struffor, pl.). struva (-u(f)fv-, -u(f)fw-, -uffu-) c. 1635 osv.)
Etymologi
[fsv. struva (anträffat bl. i pl. struffvor); av mlt. strūve (lt. struven, struwen, strüf), motsv. mnl. struve (nl. struif), ä. t. strube, t. (dial.) straube, till den stam som föreligger i mlt. strūf, mht. strūp, stel, styv, mlt. sik strūwen, sträva emot; besläktat med fht. strūben, stå styv, t. sträuben, sträva emot, o. med STRUPE; med avs. på formen struv jfr äv. ä. t. straub, m. — Jfr STRUBBLA, STRULA]
kok. om bakverk framställt av en smet (vanl. av (vete)mjöl, ägg l. äggulor, socker, mjölk l. grädde, smör m. m.) som kokas i flottyr, antingen gm att degen ringlas genom en tratt (struvtratt) ned i flottyren l. gm att ett fasonerat järn (struvjärn) fångar upp smeten som hålles i flottyren; förr äv. om olika slags kokade l. stekta bakverk av samma l. liknande l. andra ingredienser. (Lat.) Scriblita .. (sv.) struff eller clenet som bakas och stekies. VarRerV 27 (1538). Juliska Strufwor. Man tager tre Ägg, och der til en sked miölk och rör wäl ihop, tillika med litet salt, och så slås söt miölk der til, at det blir så tiockt som en tun wälling, och sen gräddas de uti en Stekpanna. Oec. 169 (1730). Valdthorn bör man ha på Baler, / Strufvor, Nympher och Pocaler; / Stor sak uti Fioln. Bellman (BellmS) 1: 7 (c. 1768, 1790). Sjöberg Singstock 207 (1832: Indianska Strufwor; om en i vatten kokad maträtt av nudeldeg, med fyllning av lök m. m.). Till efterrätt fick han strufvor. Lagerlöf Drottn. 272 (1899). Lossa struvan försiktigt (från järnet) och låt den rinna av på gråpapperet. StKokb. 44 (1940). Struva .. (dvs.) flottyrkokt bakverk gjort av hoptrasslade degtrådar och sockrat med pudersocker. Äts med mjöd till första maj. Stenmark FinlSv. (1977). — jfr SMÖR-, SOCKER-, VETE-, ÄGG-STRUVA.
Ssgr (kok.): A: STRUV-BAGARE. (struve- 1749) person som bakar struvor; förr särsk. om person som yrkesmässigt bakade struvor. Lind (1749).
-BAKERSKA. kvinna som (yrkesmässigt) bakar struvor. Stiernflycht HuushAnn. nr 339 (1636). Östergren (1948).
-DEG. Egerin Kokb. 127 (1733).
-FORM. (struve- 1773) form (se d. o. II 1) för bakning av struvor. BoupptVäxjö 1773.
-JÄRN. fasonerat järn (se d. o. 5 b δ) för bakning av struvor. BoupptVäxjö 1857.
-PANNA. (förr) panna (se panna, sbst.1 1) för tillagning av struvor. BoupptSthm 12/8 1659.
-TRATT. (struv- 1645 osv. struve- 17441832) (förr) trattformigt redskap varigenom struvdeg fick rinna ner i flottyr. HovförtärSthm 1645, s. 512.
B (†): STRUVE-BAGARE, se A.
-BAKELSE. (struve- 1762. struvo- c. 1750) bakning av struvor; äv. konkret, koll. l. ss. ämnesnamn: struvor. Linné Diet. 1: 56 (c. 1750). Färgen på denna Svampen är brun, och sammansättningen skör som strufve-bakelse. VetAH 1762, s. 290.
-FORM, -TRATT, se A.
C (†): STRUVO-BAKELSE, se B.

 

Spalt S 12808 band 31, 1993

Webbansvarig