Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STROMATOPOR strå1matopω4r, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av nylat. stromatopora, av gr. στρωματο-, ssgsled till στρῶμα, (se STROMA), o. senlat. porus, stalaktit, av gr. πῶρος, stalaktit, möjl. besläktat med lat. porus, gr. πόρος, passage, hålrum (se POR)]
zool. individ l. art l. släkte av utdöd grupp av ryggradslösa djur som numera ofta räknas till hydrozoerna (o. vars arter bidragit vid bildningen av vissa kalkstenar från ordovicium till devon). Nathorst JordH 652 (1892). Stromatoporen, utdött blötdjur funnet bland andra koraller i sommar i gotländska Lummelundagrottorna, utställs nu på Hälsingborgs museum. DN 14/8 1969, s. 10.
Ssgr (i fackspr.): STROMATOPOR-KALK. kalk kännetecknad av förekomst av stromatoporer. SkogsvT 1908, Fackupps. s. 158. —
-LAGER. lager med stromatoporer. Nathorst JordH 652 (1892).

 

Spalt S 12734 band 31, 1991

Webbansvarig