Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRIVA, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or.
Ordformer
(strifw-)
Etymologi
[av sv. dial. (Skåne) strive, motsv. riksspråkets stripa (se STRIPA, sbst.)]
(†) strimma; jfr STRIPA, sbst. 1 a slutet. (Till de bästa vinteräpplena hör) Calvile röda och hwita, sampt Grå med röda strifwor. Rosensten Skog. 51 (1737).
Avledn. (†): STRIVIG, adj. [jfr d. strivet] strimmig l. ådrig; jfr stripig 1. Af ett sådant trä (dvs. fågelbärsträd) hafwer jag låtit såga 30. styk. plankor a 3. alnar långa hwar plancka, hwilka jag hafwer befunnit wara äfwen så wakra och strifwige som Wallnöte plankor. Rosensten Skog. 27 (1737). jfr röd-strivig.

 

Spalt S 12724 band 31, 1991

Webbansvarig