Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRITA stri3ta2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sannol. uppkommet på samma sätt som STRITTA, v.2, l. ombildning av STRITTA, v.2]
(numera föga br.) spreta, streta; jfr STRITTA, v.2 Hon satte sig med pennan stritande rätt ut ur handen. Lo-Johansson Gen. 134 (1947). Med nervösa, stritande händer öppnade han det lilla konvolutet och tog ut innehållet. Dens. Stockh. 301 (1954).

 

Spalt S 12721 band 31, 1991

Webbansvarig