Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRIPA stri3pa2, v.1 -ade (HH 2: 7 (1548: stripatt, p. pf.) osv.) ((†) pr. sg. -er G1R 17: 415 (1545). p. pf. stript BL 21: 319 (1855: stripta, pl.)). Anm. Formen stripet i. ä. sv., som kan uppfattas ss. försvagning antingen av stripot (se STRIPIG) l. av stripat, n. (se 1 d), har här tolkats på sistnämnda sätt. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(förr äv. strijp-)
Etymologi
[sv. dial. stripa, nedhänga, stå ut i små lockar (stripor); jfr ä. d. stribe sig, sträcka sig, foga sig (d. stribe, bilda strimmor), nor. stripe, bilda strimmor, mlt. strīpen (anträffat bl. i p. pf. (ge)stripet), förse med strimmor o. d., mnl. stripen, dra ett streck, t. streifen, göra randig o. d.; avledn. av STRIPA, sbst. — Jfr STRIPIG]
1) förse (ngt) med en rand l. ränder l. strimma l. strimmor; i sht i p. pf. i adjektivisk bet. (se d). — särsk.
a) (tillf.) om solstråle o. d.: bilda strimmor på (ngt). Solen brinner på toppen av Matterhorn. Sneda strålknippen faller utför bergssluttningarna, stripar dem i ljusare och mörkare grått. DN 29/9 1961, s. 17.
b) (i sht förr) på tyg o. d.: (medelst en stoppnål o. d.) bilda veck l. rynkor som fixeras med en söm; äv. i konkretare anv., om enskild omgång av stripning (i ovan anförd bet.). ”Stripning” sker bäst medelst en fin stoppnål. Östergren Ant. 30/10 1918. Stripa endast vid linnesöm och alltid med korta, jämna stripningar. Nordenfelt Handarb. 83 (1919). Stripade rynkor. Nordlinder Skjort. 45 (1979).
c) (†) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om felaktighet hos vävt tyg, som framträder i form av längsgående strimmor l. ränder; jfr STRIPA, sbst. 1 d. Stripning kallas, då kättingen över alt icke är af lika finhet eller lika hårdt snodd, hvarigenom han går mer eller mindre tilhopa i valken på bredden, oc förorsakar at klädet icke allestädes är lika bredt, utan synas liksom stripor längs efter. Nyrén KlädFabr. 155 (1783); jfr Kjellberg Ull 390 (1943).
d) [urspr. åtm. delvis eg. p. adj. bildat direkt till STRIPA, sbst.; jfr fd. strybæt (d. stribet), fvn. strípaðr, mlt. stripet, fht. strīfat, mht. strīfeht, alla: försedd med strimmor o. d.; jfr STRIPIG] (numera bl. mera tillf.) i p. pf. i adjektivisk anv.: försedd med strimmor (l. strimma), strimmig o. d. (Dahlian) Garibaldi, lätt rosa, kastanjebrun, stripad. PriskurFriberg 1896, s. 3. Moster Augusta blev med åren så tätt rynkig, som man gärna kan bli — hela ansiktet var fint stripat. HågkLivsintr. 20: 276 (1939). — särsk. (†) om klädesplagg l. annat textilt arbete l. tapet: som är försedd med en l. flera ränder, randig. En Swartt flogels stripatt Jacka. vnderfodratt mett Swartt taptt. HH 2: 7 (1548). Swart Tussian .. pärlefärgat dito .. Stripat Tussian. KlädkamRSthm 1719, s. 101. Oskurit Sammet .. Rugg Sammet .. stripat Sammet. Därs. 1735, s. 53. BL 21: 319 (1855; i p. pf., om tapeter). — jfr RÖD-, SVART-STRIPAD (En röd strijpet sammetz kiortel. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 21; möjl. icke ssg. Suart stripet samet. Därs. 56; möjl. icke ssg).
2) [jfr d. stribe sig, leda, gå, vara inriktad (på ngt)] (†) refl., i uttr. stripa sig där hän att (osv.), tyda l. peka på att (osv.). Szå fruchter oss nogh, ther finnes en annen ducas vnder, än man än nw retteligen betenckie eller besinne kan, och striper sig thenne handell szå ligtt ther häden, att thette hans afftugh haffwer i Danmarch mest sudet waridtt. G1R 17: 415 (1545).
3) (numera bl. mera tillf.) om hår l. växt(lighet) o. d.: streta l. spreta; om hår äv.: (vårdslöst) hänga ned i stripor; äv. opers., särsk. bildl.: vara l. kännas strävt. Utbrottet (av nässelutslag) föregås ofta af hårets stripning å de anfallne ställena, brist på foderlust, dåsighet samt matthet. Dannström Hering 151 (1848). Nu nalkas Kristoffer, men oj så han går, / vinglar och vacklar, förpustad och dammig, / ned öfver ögonen stripar hans hår. Österling Bäckah. 76 (1909). (Folkskolan) var uppförd av ohuggen kullersten, möglet grönskade på fotstenarna, och på det murkna halmtaket stripade grovt gräs. Ossiannilsson Slätt. 99 (1909). Han sväljde ett par tag, det stripade nere i gommen, så torr var han i halsen. Sjödin StHjärt. 8 (1911).
4) (†) på karta: strecka (gränslinje). Tager en annan avdelning emot i samma socken, .. så anmärkes det även vid gränslinjen, vilken ritas icke stripat, som socken-, by- och hemmansgränser pläga uppdragas, utan i en överallt sammanhängande fin linje. SvLantmät. 1: 197 (1765).
Särsk. förb.: STRIPA UT10 4. till 3: spreta l. streta ut; äv. (tillf.) refl., i uttr. stripa ut sig, spreta osv. ut. Högberg JesuBr. 1: 19 (1915; refl.). Det är en jordhög med gammalt gult gräs som stripar ut åt alla håll. Fitinghoff Murre 41 (1926).

 

Spalt S 12711 band 31, 1991

Webbansvarig