Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRICKA, v. (p. pf. -t BoupptSthm 1673, s. 731 a (: strickta, pl.)).
Etymologi
[jfr dan. o. nor. strikke; av t. stricken, av mht. stricken, av fht. stricken, motsv. mlt., mnl. stricken (lt. stricken, nl. strikken), avledn. av strick, streck, lina (se STRECK, sbst.2)]
(†) sticka (se STICKA, v.2 3, 5). 11 paar strickta hanskar. BoupptSthm 1673, s. 731 a. Säger för Pigorne sedan hur’ de sig trängtor (dvs. strumpor) sku stricka. Strand NeliSuec. 47 (1753).
Ssg (†): STRICK-VERK. om prydande, genombruten infällning gm vilken två textila stycken förenas l. om sådan textil kant; jfr mellan-verk 1. En Nattduk med strick wärck. ÅgerupArk. Bouppt. 1751. Den grönna tafftes Sängen med strickwärcket. HdlÅgerupArk. 1757.

 

Spalt S 12620 band 31, 1991

Webbansvarig