Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRATNIK, m.
Ordformer
(-nick)
Etymologi
[ombildning av ry. strannik, vandringsman, pilgrim, till straná, trakt, område, till den rot som bl. a. föreligger i lat. sternere, utbreda, o. find. stṛtá-, utbredd (se STRÖ, v., STRÅT)]
(†) kringfarande person utan fast bostad, vagabond, ”luffare”. (Om ryssarna) icke lathe sättie sigh öfwer hufwudet till Storfurste huar och en Stratnick, som the Påler och Littower behager .. Då (osv.). SUFinlH 2: 409 (1608).

 

Spalt S 12571 band 31, 1991

Webbansvarig