| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STRANGULERA straŋ1gɯle4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) avliva l. avrätta gm strypning, strypa; förr äv. refl.: begå självmord gm hängning; äv. bildl.: strypa l. kväva (ngt); jfr STRANGULATION a. Allenast var näsan något litet uppsvullen och blå, deraf man kunde märka honom vara strangulerad och strypt. HSH 12: 149 (1599). (Peter I) gaf nåd (åt en dödsdömd). Dennes descendent war den som strangulerade Petrum 3, zarens sista gren. Linné Nem. 172 (1765; uppl. 1968). Lindfors (1824; refl.). Strangulera, (dvs.) strypa, är ett i Österländerne vanligt straff. Då en förnäm man blir dömd dertill, tillskickas honom ett silkesnöre. Gynther ConvHlex. (1848). (De som låg bakom attentatet mot Hitler den 20/7 1944) plågades ihjäl medelst strangulering. SDS 1964, nr 193, s. 15. Vi får (om lönerna maximeras) en mera statisk utveckling där den personliga eggelsen till de extrainsatser som samhällsekonomin behöver stranguljeras och begravs i jämlikkista. SvD 18/3 1974, s. 4.
2) (numera bl. mera tillf.) med. avsnöra l. åtsnöra l. tillsnöra (kroppsdel) o. därigm hindra l. hämma flöde av kroppsvätska o. d.; äv. utan obj.; jfr STRANGULATION b. Tarmen var spänd och liksom strangulerad vid fastväxningen i nafvelringen. VetAH 1809, s. 39. (Vid operationen läggs) en gummislang kring hilus .. och hela det av slangen strangulerade lungpartiet får nekrotisera och avstötas av sig själv. SvLäkT 1935, s. 1549. OrtopMag. 1980, nr 3, s. 29 (utan obj.).
3) skogsv. med band l. dyl. snöra åt kring nedre delen av (träd) för att hindra näring att i kambiet gå från kronan till roten. SvPappersT 1940, s. 286. För inducering av blomning strangulerad ungtall. SvVäxtförädl. 2: 659 (1951). Strangulerar jag trädet med järntråd bär det ofelbart mera kott. Henrikson Bit 28 (1970).
Spalt S 12560 band 31, 1991