Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STOSSHÄRD stos3~hæ2rd, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av t. stossherd, stöthärd; av STOSS, stöt m. m. (se STÖT), l. stossen, stöta m. m. (se STÖTA), o. herd (se HÄRD, sbst.1)]
(numera föga br.) bergv. stöthärd. VetAH 1763, s. 321. Vid den vetenskapliga undersökning, som slutades 1816, infördes methoden att vaska på Stosshärd. Forsselles BerSala 23 (1818). Auerbach (1913).
Ssgr (numera föga br.): STOSSHÄRDS-GODS. gods (se d. o. 3 a α) från stöthärd. JernkA 1824, s. 149. —
-VASK. vask från stöthärd. JernkA 1822, s. 25. —
-VASKNING. vaskning på stöthärd. VetAH 1763, s. 321.

 

Spalt S 12468 band 31, 1991

Webbansvarig