Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STOMATIT stom1ati4t l. sto1m- l. stωm1– l. stω1m-, r. l. f.; best. -en; pl. -er. Anm. I sht i fackspr. användes ofta den lat.-gr. formen stomatitis. Hygiea 1843, s. 416. Hylin Munn. 2: 21 (1933).
Etymologi
[jfr t. o. eng. stomatitis, fr. stomatite, nylat. stomatitis; medelst den i namn på sjukdomar vanliga ändelsen -it(is) till stammen i gr. στόμα (gen. –ατος), mun (se STOMA)]
med. inflammation i munnens slemhinna. I munnens och svalgets slemhinna kan .. förekomma en utbredd katarr (stomatit). Wretlind Läk. 5: 6 (1897). Stomatit eller muninflammation förekommer då och då hos vuxna hundar. Henricsson Hund. 119 (1923). Ibland angripes munhålan i dess helhet (av inflammationer), stomatit i egentlig mening, ibland endast .. tandköttet, då sjukdomen benämnes gingivit .., eller tungan, då den kallas glossit. Hylin Munn. 2: 20 (1933). Lindskog o. Zetterberg (1981).

 

Spalt S 12123 band 31, 1991

Webbansvarig