Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STOLIDITET stol1idite4t l. stω1-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. stolidität, eng. stolidity, fr. stolidité; av lat. stoliditas (gen. -tātis), avledn. av stolidus, orörlig, långsam, dum, rotbesläktat med STALL, sbst.2, o. STÅL, legerat järn]
(numera bl. mera tillf.) dumhet, enfald. Dalin (1871). Stoliditet .. (dvs.) dumhet, enfald. Ekbohrn (1904).

 

Spalt S 12093 band 31, 1991

Webbansvarig