Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STOFF stof4, sbst.2, n.
Ordformer
(stof c. 17501762. stoff 15581695, 1890 (: snöstoff), 1913 (: stoffmoln; möjl. felaktigt för stoftmoln))
Etymologi
[liksom ä. d. stoff, stouff (d. støv, ombildat efter støve, v., damma) av mlt. stōf, n. l. m., motsv. mnl., nl. stof; dels i avljudsförh. till fht. stoub (t. staub), damm (jfr STÖVA), dels till STYBB; till det starka verb som föreligger i mlt., mnl. stoven, fht. stiuban (t. stieben), alla (om ngt finfördelat): flyga omkring; av ovisst urspr. — Jfr STOFT, sbst.5, STÖV]
(numera föga br.) stoft (se STOFT, sbst.5); särsk. dels = STOFT, sbst.5 1, dels = STOFT, sbst.5 1 h, dels = STOFT, sbst.5 2, 2 g. På Bogehws satt then onde Bille, / The Norske monde honom litet gille. / Han skrapade them theris stoff ifrå, / Jagh troor the skola icke mykit förmå. Svart Gensw. F 2 b (1558). Theres (dvs. svenskarnas) Adhel ock så Ridderskap, / Han (dvs. kung Hans) hölt them alle för stoff och skrap. Därs. F 6 b. Tå (dvs. vid stiltje) war heela Hafwet lijka så som medh Agnar öfwerstrött, vthaff Stoff och Fnask, som war flugit aff Landet. Willman Resa 206 (1667). Sij, huru Menniskiones hela Natur är förfallen till Mull och Stoff! Fernander Theatr. 442 (1695). Hwad båtar då at dig förhäfwa, / Och skryta utaf menn’skionamn! / .. Och sist ej se sig hinna annan hamn, / Än i en grop, förutan lif och anda, / Sit lilla stof med andras sammanblanda. Strand NeliSuec. 119 (1762). — jfr SNÖ-STOFF.
Ssgr: STOFF-HÅR. [jfr t. staubhaar] (†) skäggfjun. Schroderus Dict. 126 (c. 1635). Dens. Comenius 251 (1639; t. texten: Milchharen).
-MOLN. (numera föga br.) stoftmoln. Engström Häckl. 282 (1913; möjl. felaktigt för stoftmoln).

 

Spalt S 12046 band 31, 1991

Webbansvarig